En jämlik start eller ett klassamhälle?

Det här är den andra delen i en tredelad bloggserie i vilken Delila Belahcen, utbildningspolitiskt ansvarig i vår styrelse, presenterar visioner för utbildningspolitiken fram till 2040.

Det finns många hinder i vägen för ungdomar som söker sig till högskoleutbildning. Det är inte bara fråga om att det inte finns tillräckligt med nybörjarplatser inom högskoleutbildningen. Åldersklassen som är född 2008 består av 59 000 personer som i år avslutar sina studier på andra stadiet. I år fanns det i den gemensamma ansökan drygt 56 000 utbildningsplatser på tredje stadiet. Största delen av de här platserna är reserverade för förstagångssökande. Planen är att ytterligare öka antalet nybörjarplatser, trots att det varje år är betydligt färre som tar emot studieplatserna än vad det fanns platser totalt.

Det är fint att högskolepolitikens och forskningens vision vill satsa på att det finns studieplatser inom sådana branscher som de unga är intresserade av och där det finns arbete för de unga. På det här sättet kan vi delvis åtgärda problemet med att matcha studieplatserna med ungdomarnas önskemål. Det är ändå skäl att komma ihåg att det man studerar sist och slutligen inte helt definierar hurdan karriären blir. Praktikperioder, hobbyer, föreningsaktivitet och arbetsplatser påverkar våra karriärvägar även om vi har samma bakgrund ifråga om utbildning.

Framgång i högskolestudierna kräver först och främst grundläggande färdigheter som vi lär oss på de tidigare utbildningsstadierna. Den grundläggande utbildningen ska ge tillräckligt bred kunskapsbaserad kompetens för studier på följande stadium, men också lära oss resiliens, färdigheter att lära oss nya saker och uppskattning av eget och andras arbete och kunnande.

Kunskapsnivån och kompetensen hos finländska ungdomar ligger fortfarande över medelnivån i OECD-länderna, men kunskapsskillnaderna håller på att bli kritiskt stora. När utbildningsvägarna differentieras på grund av att de unga inte besitter de färdigheter som behövs, förlorar en del av de unga som skulle vilja studera vid en högskola möjligheten till det. För att alla som vill ha en högskoleutbildning ska ha genuina möjligheter till det är det väsentligt att alla får omfattande grundläggande kunskaper under de tidigare utbildningsstadierna oberoende av bakgrund. När åldersklasserna blir allt mindre har vi inte råd att låta ungdomar förlora sina möjligheter. Utbildningsnivån hos de unga generationerna blir i så fall lägre jämfört med tidigare generationer och den sociala rörligheten nedåt ökar allt mer.

Vi behöver en genomgripande utveckling och vision för hela utbildningssystemet för att vi ska kunna avlägsna de dolda problem som finns och som hindrar ungdomar från att söka sig till högskolorna. Utbildningsnivån börjar inte stiga om det enbart är unga som gått gymnasiet och som kommer från akademiskt utbildade familjer som börjar studera vid en högskola. Vi behöver även allmänbildande undervisning inom yrkesutbildningen och omfattande satsningar på studiehandledningen såväl på högklasserna inom grundläggande utbildningen som inom andra stadiets utbildning.

Delila Belahcen

Styrelsemedlem med ansvar för utbildningspolitik