Student, nu är det dags att bli arg! Den psykiska hälsokrisen börjar vara bortom all rimlighet

Idag firar vi dagen för psykisk hälsa bland studerande och temat är måttfullhet. Flera olika aktörer uppmanar dig att stanna upp tillsammans med andra och fundera över hur du kunde göra din egen vardag mera måttfull. Jag uppmanar dig att gå ut på barrikaderna, eftersom det också idag finns skäl att lyfta fram frågor som gäller studenternas psykiska hälsa!

Man har redan under en längre tid arbetat för studenternas psykiska hälsa. Jag ställer mig frågan om kampanjer där man skjuter över ansvaret för den psykiska hälsokrisen på individen istället för på samhället på något vis främjar studenternas psykiska hälsa? Förra året uppmanade man oss studenter att öva på att visa självmedkänsla. Borde vi inte istället uppmana studenterna att kräva mera? Den psykiska hälsokrisen bland studenterna har blivit alltför omfattande. Det är inte hållbart att anta att vi kan lösa krisen med att studenterna ändrar på sina attityder mot det som är orimligt i livet.

Studenternas psykiska hälsokris är alarmerande: Enligt hälso- och välfärdsundersökningen av högskolestuderande (KOTT 2021) lider var tredje studerande av ångest- och depressionssymptom. Dessutom uppger hälften av studerandena att de är psykiskt belastade. Efterfrågan på SHVS psykiska vårdtjänster fördubblades under år 2022, men resurserna har under årens lopp inte ökat för att motsvara behovet av tjänsterna. Ett alternativ är att köa till korttidsterapi eller, om man har en priviligierad livssituation, att söka stöd via den privata sektorn. Det är lätt hänt att studenten lämnas ensam och utan stöd. Vi behöver ändå inte att någon tycker synd om oss, utan vi behöver att någon gör något åt saken.

Med det här menar jag investeringar. Kan vi göra något åt situationen nu eller har vi ännu större problem framför oss senare? Kostnaderna för förebyggande åtgärder är mindre än kostnaderna för att åtgärda något i ett senare skede. Den psykiska hälsokrisen betyder inte bara ekonomiska förluster, utan vi förlorar också människoliv. Det är inte möjligt för en student att stanna upp och enbart göra det som är måttfullt eller rimligt, eftersom studenten måste trygga sin försörjning. Samhället har inte heller råd att stanna upp, eftersom det vi har framför oss kommer att förorsaka enorma kostnader om vi inte gör något nu. Enligt en uppskattning av OECD betalar vi redan nu 11 miljarder euro på grund av att människor mår dåligt. Det är nödvändigt att se till att resurserna som allokeras till SHVS och andra tjänster som stöder studenternas psykiska hälsa sätts i skick. Vi kan inte lösa den psykiska hälsokrisen enbart genom att ordna mental health walks.

Men vem är det som ska tala för vår sak, om inte vi själva. Jag uppmanar dig att göra åtminstone följande:

1. Ta kontakt med och använd de instanser som erbjuder psykiska vård- och stödtjänster. Din psykiska hälsa betyder lika mycket som din kompis psykiska hälsa. Om det inte finns efterfrågan på tjänsterna kommer de sannolikt att råka ut för nedskärningar och avskaffas. Dessutom är det viktig statistisk information att veta hur många som inte får hjälp. Många studenter vet inte ens att det vid behov är möjligt att bli sjukskriven från studierna.
2. Politikerna har makten att fördela ekonomiska resurser! Ta kontakt med den politiker som du röstade på i riksdagsvalet och kräv ett rimligt bemötande av studenterna. Förutom tillräckliga resurser för psykiska vårdtjänster kan vi förbättra den psykiska hälsan genom att förändra strukturerna. Att trygga studenternas försörjning innebär att vi stöder den psykiska hälsan.
3. Du kan hjälpa till genom att delta i studentrörelsen tillsammans med andra studerande. Kom med till barrikaderna och ta en promenad för vår psykiska hälsa! Tillsammans försäkrar vi oss om att studentrörelsen inte bara håller tyst om problemen. Det är inte beroende av en individ om samhällsstrukturen är orättvis. En individ kan ändå påverka samhället!

Vi har berättat om våra mål för riksdagsvalet för beslutsfattarna. Målen stöder studenternas välmående. Vi krävde i samband med valet ett beslut om att studiepenningen höjs med hundra euro och samma krav ställer vi nu också i samband med regeringsförhandlingarna, eftersom tillräcklig försörjning stöder den psykiska hälsan. Den psykiska hälsan stöds också av permanent finansiering till universitetens handlednings-, stöd- och välmåendeprojekt för studenterna. Det här har också varit ett av våra mål under valet.

Vi är 26 000 medlemmar i HUS. Tillsammans är vi starka – vi har en möjlighet att få också andra att stanna upp och fundera på den psykiska hälsokrisen. Inget förändras om vi inte säger ifrån. Krafterna räcker ändå inte alltid till för att påverka. Då är det bra att minnas att måttfullhet inte är ett fult ord.

Irja Vaateri
Styrelsemedlem med ansvar för socialpoltik