15.9.2024

Jag blev sjuk och kom i kläm

BLOGG

Petra Pulli, vice ordförande för HUS styrelse, berättar i denna personliga bloggtext sin egen historia om hur det att hon blev sjuk mitt i studierna ledde till utmaningar i att hantera stödsystemet.

När jag fick en studieplats började jag mina studier med stor iver. Jag hade fått en plats som jag alltid hade drömt om och jag ville visa vad jag kan åstadkomma. Till en början gick allt bra med mina studier. Jag fick goda vitsord i kurserna, jag hittade kompisar och jag gick med i olika studentföreningar. Men sedan, i slutet av det första året, blev jag sjuk.

Trots att jag ibland mådde verkligt dåligt fortsatte jag ändå ihärdigt med mina studier. Jag var rädd att missa mina kurser och som en följd av det att förlora mitt studiestöd. Att bli sjukledig hjälpte mig tyvärr inte. Fast jag hade ett sjukintyg saknades det ändå ibland flexibilitet då det gällde datumen för inlämning av kursuppgifter eller mängden frånvaro. Särskilt i ett ämne där närvarokravet på kurserna i genomsnitt är 90 % finns det inte mycket utrymme för frånvaro. Om en kurs blir på hälft får du överhuvudtaget inga studiepoäng och enligt reglerna för studiestödet har du följaktligen inte alls studerat.

Jag var tvungen att välja mellan studiestöd och sjukledighet. Jag kom ihåg utmaningarna med bristen på flexibilitet på kurserna som jag hade upplevt tidigare fast jag hade ett sjukintyg, och valde studiestödet. Jag lyckades hänga med ända till slutet av mitt andra studieår och bara några kurser blev på hälft. Under de följande åren började det ändå bli alltför tungt och jag klarade inte av att avlägga kurser i samma takt som tidigare.

Jag var helt utbränd. Jag var tvungen att konstatera att faktum var att jag inte skulle få ihop den mängd studiepoäng som krävs för studiestödet. Jag var alltför sjuk för att hänga med i den takt som studierna ska avläggas enligt studieplanen. Jag räknade hela tiden antalet studiepoäng som jag lyckades avlägga och jag var rädd för att jag skulle bli tvungen att betala tillbaka det studiestöd som jag hade fått. Borde jag ändå ha valt sjukledigheten istället för studiestödet?

De läkarintyg som jag hade fått var ändå tillräckliga bevis för Fpa på varför mina studier framskred så långsamt. Jag fick därför behålla mitt studiestöd, men jag stod ändå igen inför samma val: Ska jag börja lyfta sjukdagpenning? I så fall skulle jag få studera i en takt på ca 40 % av den målsatta takten. Eller skulle jag försöka fortsätta studera fast jag var sjuk, tänk om jag skulle orka denna gång? Det är möjligt att jag inte får tillräckligt med studiepoäng och blir tvungen att betala tillbaka mitt studiestöd. Det skulle inte vara möjligt i min ekonomiska situation. Jag hade redan använt studiestödet för levnadskostnader: till hyra, mat men framförallt till läkarbesök, terapi och mediciner.

Nu då jag hoppat mellan sjukdagpenning och studiestöd är jag på slutrakan av mina kandidatstudier, men mina studiestödsmånader har tagit slut. I mitt hälsotillstånd är det en omöjlig ekvation att kombinera studier med arbete. Jag är igen tvungen att fundera hur jag ska göra för att slutföra mina studier. Ett alternativ är att lämna mina studier på hälft, fastän jag bara har några studiepoäng kvar att avlägga. Jag har redan ansökt om förlängning av studiestödstiden och har redan använt denna, så det är inte längre ett alternativ för mig.

Vi studenter är helt vanliga sårbara människor och också i vårt liv händer det samma saker som för människor som är i arbetslivet. Vi får barn, vi förlorar vårt jobb, vår närstående dör eller vi blir sjuka, som i mitt fall. Det känns som om man inte ser människan inne i studenthalaren. Det stela stödsystemet och bristen på flexibilitet vid läroanstalterna samt de invecklade processerna beaktar inte att vi har ett helt liv utanför högskolan och att det är omöjligt att förutspå hur det går i livet.

Många av oss uppfyller inte kraven för de olika stödformerna och får stora ekonomiska problem då systemet glömmer bort att vi är människor. Den rädsla vi känner för vilka följderna blir om vi under en tid inte avlägger studier enligt studieplanen är verklig. Detta leder till mera stress i en situation som är svår redan från början.

Försörjningen för oss studenter måste garanteras så att vi klarar av överraskande förändringar i vår livssituation och så att våra studier inte äventyras. Studiestödet borde göra det möjligt att studera på heltid. Som tur har vi lösningar på dessa utmaningar. Med hjälp av dessa går vi mot rätt håll och får ett studiestöd som stöder studenten ännu bättre:

  • Antalet studiestödsmånader återgår till 64 stödmånader
  • Studenterna får bostadstillägg också under sommarmånaderna
  • Studiestödets bostadstillägg beaktar regionala skillnader i boendekostnaderna

 

Petra Pulli
Styrelsens vice ordförande