Essä: Det går inte att lösa klimatkrisen utan antirasism

Då vi försöker lösa klimatkrisen erbjuder antirasismen bättre möjligheter att förstå hur klimatkrisen inverkar på olika folkgrupper. På detta sätt kan vi hitta hållbara och genuint rättvisa lösningar på krisen.

Varning: texten behandlar ämnen som rasdiskriminering och fascism.

Idag firar vi den Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Antirasism innebär att man blir medveten om de följer som indirekt diskriminering, imperialism och kapitalism för med sig samt att man aktivt motarbetar dessa. Antirasism innebär inte enbart att man försvarar rättigheterna för de människor som hör till en etnisk eller synlig minoritet. Antirasism omfattar alla åtgärder man vidtar för att bevaka alla diskriminerade människors rättigheter, till exempel ursprungsbefolkningarnas rättigheter och de fattigas, de funktionsnedsattas samt kvinnors och barns rättigheter.

European Network Against Racism (ENAR) publicerade i februari en omfattande rapport om hur klimatkrisen är kopplad till kolonialism och kapitalism. Samtidigt har också Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) för första gången i en rapport, där man utvärderat situationen, medgett den orättvisa inverkan kolonialismen och klimatkrisen har särskilt på ursprungsbefolkningarna. Den allt snabbare klimatförändringen har ensidigt berott på den kolonialism som utövats av länderna i den globala norden samt på ländernas oändliga strävanden efter snabb ekonomisk tillväxt. Vi kommer inte att kunna lösa klimatkrisen utan antirasism och ett kritiskt förhållningssätt mot kapitalismen.

Bekämpandet av klimatförändringen och samernas ställning

Då man sökt lösningar på klimatkrisen har man poängterat en rättvis fördelning av åtgärderna, så att marginaliserade folkgrupper kan anpassa sig till klimatförändringen. Detta har dessvärre inte förverkligats för samernas del.

Viceordföranden för Samerådet Áslat Holmberg säger att samernas möjligheter att fortsätta leva som förr har försämrats på grund av klimatförändringen. På grund av den globala uppvärmningen har det oftare regnat om vintrarna än snöat. Då marken fryser kan renarna inte äta renlav. De samiska renägarna måste därför utfodra sina renar på annat sätt och det blir dyrt. Samernas försörjning hotas också av vindkraftverken som byggts på renarnas betesmarker. Fastän vindkraftverk är ett bättre alternativ än kolkraftverk, kan man inte lösa klimatkrisen på bekostnad av ursprungsbefolkningen.

Betydelsen av miljövänliga allmänna transportalternativ har ökat i och med att det rör sig mera människor i Lappland. Peter Vesterbackas företag, känd som bland annat Angry Birds-spelets utvecklare, planerade år 2019 en järnväg till Ishavet, som skulle ha trafikerat mellan Rovaniemi och Kirkenes. Saamelaisnuoret (intresseförening för unga samer) anmärkte då att en järnväg har en negativ inverkan på renhushållningen på deras hemmarker och på renskötselområdena. De betonade också att det är viktigt att genast i början involvera samerna i beslutsfattandet om det är fråga om projekt och förnyelser som berör dem och deras landområden. Tiina Sanila-Aikio, dåvarande ordförande för Sametinget, berättade att projektet bröt mot det grundlagsenliga förbudet mot att försvaga samekulturen. Lapplands fullmäktige beslöt lyckligtvis enhälligt att förkasta förslaget om att bygga en järnväg till Ishavet.

Fastän politikerna upprepade gånger, i samband med diskussionerna om hur man ska lösa klimatkrisen, har betonat betydelsen av att alla folkgrupper ska beröras jämlikt och rättvist av åtgärderna, har samerna inte beaktats i tillräckligt hög grad. Klimatkrisens följder berör också, förutom samerna, dem som bor i den globala södern och deras möjligheter att söka en trygg tillflyktsort på norra halvklotet.

Klimatförändringen och hårdare bevakning av gränserna

De allvarligaste följderna av klimatförändringen drabbar länderna i den globala södern. Som en följd kommer många att vara tvungna att flytta till tryggare omständigheter i norr. Då klimatet blir varmare blir det omöjligt att bo i de sydliga länderna: jorden torkar och temperaturerna stiger. En stor del av de länder som i tiderna koloniserades förlorade sina inkomstmöjligheter och fattigdomen blev ett faktum då länderna bestals på sina naturresurser. Dessa länder har inga realistiska ekonomiska möjligheter att anpassa sig till de förändringar som klimatförändringen för med sig.

Människor flyr varje år från den globala södern för att försöka försäkra sig om en tryggare tillvaro. I Europa har man systematiskt försökt förhindra detta vid gränserna kring Medelhavet. Flyktingkrisen år 2015 har setts som ett varnande exempel på vad som sker då man släpper in ”för många” flyktingar i de europeiska länderna.

I och med att klimatkrisen fortgår har man ytterligare med olika medel förstärkt bevakningen av Europas gränser. Enligt ENAR:s rapport har man i samband med att man infört en strängare gränsbevakning också tagit i bruk nya sätt att identifiera och fängsla människor. Företag utvecklar och säljer till exempel fingeravtrycks- och ögonidentifieringsapparatur samt platser där flyktingar som tillfångatagits hålls fängslade. Krigsindustrin har lobbat för strängare bevakning av de europeiska gränserna.

Bevakningen av Europas gränser sköts och regleras av den privata sektorn vars primära mål är att göra ekonomisk vinst, inte att följa avtalen om mänskliga rättigheter. Då klimatkrisen blir allt allvarligare och desperationen ökar känns de enkla lösningar som starka ledare erbjuder väldigt lockande.

En ökande ekofascism

Aktörerna inom klimatrörelsen har inte tillräckligt tydligt uppfattat sambandet mellan klimatförändringen och kolonialismen. Klimatrörelsen agerar ”färgblint” utan att uppmärksamma de rasistiska drag som förekommer inom klimatrörelsen. På grund av detta kommer man inte att kunna lösa klimatkrisens mest grundläggande problem.

Att kolonialismen och klimatkrisen hänger ihop ännu i dag ser man till exempel då företag flyttar sådan verksamhet som är skadlig för klimatet till den globala södern. Den hierarki som bottnar i rasindelning har också stärkts av att ekonomisk tillväxt och ökad förmögenhet har uppnåtts genom kapitalistiska åtgärder. Det är ingen slump att länderna på norra halvklotet är rika medan länderna i söder är fattiga.

Då man inte vidkänns dessa samband inom klimatrörelsen eller i det politiska beslutsfattandet, börjar ekofascistiska lösningar vara alltmer lockande då tiderna känns desperata. Ekofascismens miljöpolitiska ideologi grundar sig på eugenik. Ideologin är auktoritär och saknar respekt för rättvisa. Ekofascisterna anser att befolkningsmängden är det största problemet i klimatkrisen.

De ekofascistiska idéerna kommer ursprungligen från det nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSDAP) i Nazi-Tyskland. NSDAP motiverade strävandena att skapa ett Stor-Tyskland och utrotandet av judarna med ideologin ”blod och jord” (Blut und Boden); tyskarna har sina rötter i jorden i sitt land, medan judar och andra icke-önskvärda människogrupper inte har det. Detta sätt att se på miljöpolitiken var en av många orsaker till att NSDAP blev så populärt.

I Finland är den mest kända ekofascisten Pentti Linkola. Då han grundade den gröna rörelsen (idag partiet De Gröna) försökte han införa idén om att rörelsens mål och syfte skulle vara radikala. Hans åsikt var att Finland med alla medel borde rädda naturen och människorna. Han föreslog till exempel att man skulle sträva efter att Finlands folkmängd skulle minskas till 1 miljon genom reglering av nativiteteten och till och med genom att använda våld. Han föreslog också att man skulle förbjuda import och export av livsmedel och motarbeta socialskyddet, så att de svaga i samhället inte skulle få något stöd. Linkolas försök att definiera den gröna rörelsen på nytt nådde inget resultat och hans riktlinjer ingick inte i den gröna rörelsens målprogram.

Han har senare föreslagit ännu hårdare eugeniska lösningar för att rädda naturen. Han föreslår användning av biologiska vapen för att lösa problemet med överbefolkningen i den globala södern.  I en intervju i Helsingin Sanomat säger han att flyktingar ska stanna i sitt hemland och att ”gränserna borde stängas redan vid Medelhavet”. Trots att Linkolas tankar är radikala har många, speciellt inom den radikala högern, ansett honom som en stor profet. Andra – inklusive jag själv – anser däremot att han är en skamfläck i Finlands historia.

Politiken i Finland eller klimatrörelsen har inte efter Linkola uppvisat liknande åsikter och förhållningssätt under den senaste tiden. Det är möjligt att ekofascism blir vanligare både i Finland och Europa om man inte inser sambandet mellan rasism, kapitalism och klimatförändring, då man jobbar för att förhindra klimatförändringen på det politiska planet. Om man inte känner till och inser att det finns ett samband mellan kolonialismen, kapitalismen och klimatförändringen är det möjligt att den radikala högerns rasistiska ideologi känns lockande då man upplever allt större desperation inför situationen. Då vi försöker lösa klimatkrisen erbjuder antirasismen bättre möjligheter att förstå hur klimatkrisen inverkar på olika folkgrupper. På detta sätt kan vi hitta hållbara och genuint rättvisa lösningar på krisen.

Antirasistiska och kapitalismkritiska lösningar för att bekämpa klimatförändringen

Denna text har behandlat klimatkrisens inverkan på samerna, kapitalismens roll i den strängare gränskontrollen i Europa som en följd av den svårare klimatkrisen samt möjligheten att ekofascismens popularitet ökar. I de politiska och klimatrelaterade besluten saknas insikter i antirasism samt kritik mot kapitalismen. Följande förslag kan ses som de viktigaste lösningarna som ENAR:s och IPPC:s rapporter presenterar:

1. Skapa samarbete mellan antirasistiska organisationer och aktörer inom klimatrörelsen
   • Klimatförändringen är ett mångfacetterat problem, som kräver kunnande av många olika aktörer. Speciellt behövs antirasistiska åtgärder för att identifiera ekofascism och grön nationalism och för att avskaffa de kolonialistiska drag som ännu existerar. Klimatrörelsen kan inte ensam motarbeta dessa faktorer.

2. Stöd de organisationer som kämpar för flyktingars och invandrares rättigheter.
3. Vidta inga klimatåtgärder utan att involvera ursprungsbefolkningarna och de rasifierade.
4. Motarbeta ekofascism och den radikala högern med synliga åtgärder.
   • Att protestera i tysthet ger ingen tydlig signal och ger inte dem som tvekar en klar bild av hur fel ekofascism och den radikala högerns verksamhet är.

5. Vid sidan av utvecklingsbiståndet bör man utveckla ett så kallat klimatkrisbistånd. Med hjälp av detta ger länderna i den globala norden ekonomiskt stöd till länderna i den globala södern.
   • Följderna av klimatförändringen drabbar länderna i den globala södern allra värst. Det behövs pengar för att en anpassning till klimatförändringens följder ska kunna ske.

6. I det politiska beslutsfattandet ska den oändliga gröna ekonomiska tillväxten ersättas med åtgärder så att den ekonomiska tillväxten stannar upp.
   • Att den ekonomiska tillväxten stannar upp betyder inte att BNP sjunker, utan att utvecklingen av BNP avstannar. Det är ett kapitalistiskt problem att klimatförändringen blir allt snabbare och detta kräver med andra ord åtgärder mot kapitalismen. Ett beslut som betyder att den ekonomiska tillväxten stannar upp kräver insatser från aktiva inom klimatrörelsen, antirasistiska organisationer och också av andra människor.
   • Till exempel har Skottland formulerat programmet “Just Transition Commission” där man i omfattande grad granskar olika åtgärder för att lösa klimatkrisen, utöver det att användningen av fossila bränslen minskar.

Jenny Kasongo

Styrelsemedlem (jämlikhet, försörjning, studenter med familj)