20.9.2024

Alla lider av studenternas skuldkris – hälsningar från skuldgropen 

BLOGG

Styrelsemedlem Tommi Mäki skriver i den här bloggtexten om studenternas ohållbara situation då de står inför utmaningar i fråga om försörjning och skuldsättning.

 

Vad behöver en student för att studera vid ett universitet? Åtminstone högklassig undervisning. Utrymmen är också nödvändiga, så att det överhuvudtaget är möjligt att gå på föreläsningar och delta i undervisningen. Det skadar inte heller att ha kurskompisar som hjälper en att kämpa på med studierna. Men det här räcker ändå inte riktigt. Förutom det här behöver studenten också tak över huvudet, näringsrik mat som håller hen mätt, mediciner vid behov och möjligheter att vila och ha hobbyn vid sidan av studier och jobb. För tillfället befinner vi oss ändå in en situation där en stor del av studenterna är tvungna att kämpa för att överhuvudtaget klara sig. Det har blivit dyrare att bo och leva och samtidigt har de stöd som tryggat studenternas liv blivit mindre.

Enligt undersökningen Studerandens stad 2023, som publicerades förra året, är nästan sju av tio studenter oroade över sin försörjning på grund av de högre levnadskostnaderna. En tredjedel av respondenterna hade låtit bli att köpa mat eller mediciner på grund av problem med försörjningen, nästan hälften hade börjat jobba mera vid sidan av studierna och en femtedel hade lyft mera studielån än tidigare.

Vi studenter har flera gånger påpekat för de instanser som fattar beslut i vårt samhälle att vi är bekymrade över vår svåra situation och vår bristfälliga försörjning. Som svar har vi fått ett likgiltigt konstaterande: ”Studiestödet är ju nu större än någonsin tidigare!” Det här stämmer visserligen, i och med att tyngdpunkten i studiestödet har flyttat till studielånet under årens lopp.

Ett lån är inte social trygghet. Ett lån är ett lån som ska betalas tillbaka med ränta. Studenternas stöd utan lån var som högst 1992 då studenten fick en studiepenning på 462 euro per månad. (Artikeln är på finska.) Det här är nästan dubbelt så mycket jämfört med läget i dag. Då vi beaktar inflationen och att pengarnas värde har sjunkit ser vi hur stödet i jämn takt har försämrats.

Räntekostnaderna har stigit enormt mycket och detta tröstar inte mycket då en studerande är tvungen att leva på lån. Studenterna är den enda befolkningsgruppen vars sociala trygghet till stor del bygger på lån. När  vi följer diskussionen i samhället verkar detta att leva på lån vara vår tids stora utmaning och ett problem som vi måste lösa. Varför tänker man inte så då det gäller studenter? Varför vill man skuffa ner studenterna i en allt djupare skuldgrop?

Motiveringarna till den obefintliga försörjningen under studietiden och en social trygghet som baserar sig på lån är att utbildning är individens investering i hens egen framtid, som samhället inte borde bekosta. Detta argument känns tomt i en situation då man även på statligt håll anser att en satsning på utbildning och en höjning av utbildningsnivån har betydande samhälleliga fördelar. Varför skulle vi annars varje år försöka hitta lösningar till hur vi igen ska lyckas höja utbildningsnivån i Finland?

En hög utbildning bland befolkningen har en positiv inverkan på nationalekonomin (texten är på finska). Varför vill man alltså att den enskilda individen ska stå för dessa kostnader, då hela samhället har nytta av detta. Borde vi inte istället tala om högskoleutbildningen som en investering i oss själva och i Finland?

Studielånet är inte ett billigt och tryggt lån. Då studenten täcker sina dagliga behov för att leva, sina matinköp och hyror med lånepengar kan hen bara gissa vad den slutliga prislappen blir. Studielånestocken har redan vuxit till 6 miljoner euro och i fortsättningen kommer lånemängderna att vara ännu större. Om en gulnäbb som inleder sina studier denna höst lyfter fullt studielån har hen mer än 38 000 euro i lån, för att inte tala om låneräntorna. Allt fler nyutexaminerade är tvungna att ansöka om ränteunderstöd från Fpa, eftersom deras inkomster inte räcker till för att betala lånet och räntorna. Studenternas större skuldsättning syns även i statskassan.

De som avlagt examen är inte jämlika då det gäller att betala tillbaka lånet. Lönenivån inom alla branscher garanterar inte att det är en lätt sak att på några år betala tillbaka studielånet. Ofta tänker vi att det att vi har ont om pengar är ett mellanskede i livet medan vi studerar, men det här stämmer inte nödvändigtvis längre. Det kan ta flera årtionden att betalat tillbaka studielånet och det inverkar till exempel på beslutet att bilda familj.

Hur ska vi då lösa detta? Studielånet måste utvecklas så att det bättre motsvarar den allt större låne- och räntebördan. Studielånskompensationen måste höjas så att studenternas skuldsättning minskar. Dessutom måste en årlig studielånskompensation införas. Dessa åtgärder försäkrar att svåra livssituationer inte leder till att man går miste om att åtminstone delvis få kompensation, ifall studierna drar ut på tiden.

Dessutom behöver vi ett ränteskydd för studielånet. Det är orimligt att tvinga studenter att skuldsätta sig utan att erbjuda ett skydd mot förändringar i räntorna. Dessutom måste villkoren för ränteunderstödet lättas, till exempel så att inkomstgränserna stiger så att höga räntor inte hotar ekonomin hos dem som nyss avlagt examen.

Den nuvarande politiken och de nedskärningar som drabbat studenterna har lett till att många människor befinner sig i en omöjlig situation. Det kan inte vara ett hållbart mål att utbrända studenter och nyutexaminerade som dukar under för orimlig stress inte lyckas betala sitt studielån. För att också trygga Finlands framtid behöver vi studenter tillräckliga resurser för att kunna koncentrera oss på det som vi borde göra – att studera och lära oss. Vi behöver studiefred!

 

Lösningar: 

  • Villkoren för ränteunderstödet lättas
  • Ränteskydd för studielånet införs
  • Maximibeloppet för studielånskompensationen höjs
  • En årlig studielånskompensation införs

 

Tommi Mäki

Styrelsemedlem