Stäng

”Vetenskapssamhället har stor potential för att påverka hela världen” – Tal vid universitetets inskription 2019 | HUS

3.9.2019

”Vetenskaps-samhället har stor potential för att påverka hela världen” – Tal vid universitetets inskription 2019

HUS  styrelseordförande Laura Wathén och Forskarföreningen vid Helsingfors universitets ordförande Tommi Kokkonen framförde studentkårens och universitetspersonalens gemensamma hälsning på Helsingfors universitets läsårsinskription 2 .9.2019. Om du inte kunde komma på inskriptionen och höra talet, så kan du läsa det i sin helhet nedan.

LAURA WATHÉN OCH TOMMI KOKKONEN: TAL PÅ UNIVERSITETETS LÄSÅRSINSKRIPTION 2.9.2019

Laura Wathén:

Ärade president, ärade kansler, ärade rektor och prorektorer, bästa anställda och studenter och övriga gäster.

Som styrelseordförande för studentkåren har jag nöjet att tala till er på en scen i just denna byggnad. Nästa år fyller Gamla studenthuset 150 år, och väggarna här har sett en och annan generation studenter. Inom dessa väggar har man genom åren fört politiska debatter, firat, planerat revolution, knutit vänskaper, lärt sig, förälskat sig och drömt om en bättre morgondag. Denna byggnad och andra lokaler som är betydelsefulla för de anställda och studenterna vid universitetet skapar platser för äkta möten ansikte mot ansikte. Dessutom ger lokalerna oss platser där vi kan studera, forska och diskutera sådant som är viktigt för oss och för samhället.

Jag vill påstå att minnesspår blir särskilt starka när de kopplas till en plats. Genom vår dialog om universitetet och universitetsgemenskapen har Tommi och jag idag chansen att lämna ett minnesspår om saker som är viktiga för oss.


Tommi Kokkonen:

Det är vi som är universitetet. Studietiden medräknad har jag nu varit en del av detta universitet i cirka 13 år. För ett par år sedan blev jag dock varse att något hade förändrats. När jag tittade runt på universitetets och min enhets omgjorda webbplats förundrades jag över illustrationsbilderna och de stiliserade teckensnitten. Den information jag behövde hittade jag däremot inte. Sue Scott som genomfört en utredning över organisationsförändringen gjorde en liknande iakttagelse. Sökorden Helsingfors universitet och sociologi gav henne en träff på Sue Scott och hennes egen utredning. En omgjord webbplats kan ju ses som en sekundär och ytlig förändring, men anekdoten handlar om insikten om att universitetets ställning i samhället håller på att förändras. Idag måste universitetet självt kommunicera ut sin förträfflighet och betydelse: skylta med den relevanta forskningen och de fantastiska studieprogrammen. Det är dock skillnad på en webbplats och forskning. Forskning blir inte relevant med hjälp av illustrationsbilder eller snygga texter.

I sin strategi ställer sig universitetet frågan: hur når vi toppen? Nyligen rapporterades det att Helsingfors universitet återigen kommit in bland de hundra bästa i Shanghai-rankingen. Frågan är dock vem som gynnas av dessa universitetsrankingar och vad de säger om kvaliteten på det arbete som universiteten utför. Universitetens viktigaste uppgifter är att bedriva forskning och undervisning av god kvalitet. Det är tveksamt om olika rankingar säger något om dem. Rankingar är i första hand inte skapade för att utvärdera forskningskvaliteten, och det skulle olika citerings- eller ryktesmätningar egentligen inte heller vara lämpade för. Tvärtom har man konstaterat att de har många negativa effekter på forskningen.

Högkvalitativ som ord behöver kriterier, men ingen jämförelse, medan ordet ”topp” förutsätter att man jämför sig med andra. Forskningens kvalitet bedöms i sista hand av samfund inom vetenskapsområdet, inte av konsulter, affärstidningar eller marknadsavdelningar. Högkvalitativ forskning uppstår inte med hjälp av organisationsförändringar eller sloganer. Min anekdot om webbplatserna får en att fundera om reformer ibland snarare lägger vikt vid hur saker och ting ser ut än sätter fokus på användarna och aktörerna. Till exempel när det gäller att göra om arbetsrum borde man börja med de ramvillkor som forskningen och undervisningen ställer – människornas behov och önskemål. Det får inte vara så att vi helt enkelt måste finna oss i det som någon uppifrån ansett passande. Det gläder mig att kunna konstatera att vi verkar ha fått till stånd en dialog med den nuvarande, relativt nya ledningen. Vi lyssnar på varandra och kan utföra saker tillsammans.


Laura Wathén:

Jag håller med Tommi om att de nya rektorerna är av en särdeles lyssnande sort som visar intresse för studenterna. Framför allt under vårens val kände jag att vi var överens om vilken typ av högskolepolitik vi behöver. Pinsen från Helsingfors universitets riksdagsvalskampanj #därförvetenskap gjorde succé bland studenterna, och ännu i höst har jag sett dem på studenternas ryggsäckar.

Med kampanjen #därförvetenskap sände vi beslutsfattarna en signal om vetenskapens och den forskningsbaserade undervisningens betydelse för samhällets välstånd och jordens framtid. Vi medlemmar i universitetsgemenskapen vet att den betydelsen är oersättlig. Under höstens budgetmangling kommer det att visa sig om budskapet nått fram även till landets regering.
Förutom målet att trygga de grundläggande förutsättningarna för universitetets verksamhet ska vi i höst gemensamt kämpa för att skapa en delad framtidsvision för vårt universitet. En dröm vi kan arbeta mot varje dag.

För studentkåren är det viktigt att betydelsen av studenternas och de anställdas delaktighet tas upp i universitetets strategi. Att även vi studenter deltar i universitetets beslutsfattande är ytterst värdefullt – det är ju vi som är experter på att vara studenter. Vi kan komma med perspektiv som kombinerade med andras synvinklar skapar en bättre förståelse av våra gemensamma styrkor och utmaningar. Vi vill dra vårt strå till stacken för att utveckla universitetet, jämbördiga med de andra medlemmarna i universitetsgemenskapen. Därför föreslår jag att vi de kommande åren utvecklar Helsingfors universitet till ett typexempel på universitetsdemokrati och inför en balanserad trepartsmodell vid administrationen.
För studentkåren är det viktigt att betydelsen av samhörighet vid universitetet tydligt kommer till uttryck i strategin. Samhörighet skapar en inspirerande och uppmuntrande arbets- och studiekultur. Den för oss samman så att vi kan få insikter och stå för de värderingar som universitetet representerar i samhället: bildning, kritiskt tänkande och sanningssträvan. Upplevelsen av ett gemensamt vetenskapssamfund börjar redan under gulnäbbsåret. Den bidrar också till att en del av oss studenter tar steget mot en akademisk karriär.


Tommi Kokkonen:

Universitetet är inte vilken arbetsplats som helst, utan det är exceptionellt på många sätt. Jag vågar påstå att människorna här är ovanligt motiverade, kunniga och engagerade. Som en äldre kollega konstaterade en gång: förhållandet till universitetet är i första hand av andlig och intellektuell karaktär. Detta avspeglas också i att arbetet utförs i avvikande anställningar eller utan anställning, med stöd av stipendier. Vår nyligen publicerade enkät till unga forskare avslöjade att många nybörjarforskare ser arbetet vid universitetet som en dröm som ibland känns ouppnåelig. Dessa motiverade doktoranders och nydisputerade forskares arbete överskuggas av osäkerheten kring karriär, anställning och utkomst. Anställningsavtal och stipendier gäller ofta bara i ett år i taget, så det hinner bli många korta perioder innan man disputerat. Däremellan går upp till en tredjedel av forskarna igenom arbetslöshetsperioder som – åtminstone officiellt – avbryter forskningen. Ibland upplever stipendieforskare det som att de som arbetar vid universitetet är indelade i två kategorier: folk som har anställningar med de rättigheter och möjligheter de medför till exempel i form av alla väsentliga faciliteter och folk som inte nödvändigtvis har det.

Den europeiska forskarstadgan poängterar att forskningsarbetet ska vara yrkesmässigt ända från början. Vår slutsats blev att detta inte alltid är fallet. Forskarskolorna vid Helsingfors universitet har fungerat väl vad gäller att öka yrkesmässigheten och tillgången till finansiering, men det finns mer kvar att göra.

Även kvaliteten på forskningen beror på de använda resurserna. De viktigaste resurserna är tid och pengar. Cirka 60 procent av undervisnings- och forskningspersonalen har fortfarande visstidsanställningar. En faktor som tydligt försämrar forskningens kvalitet är en uppsplittrad och kortsiktig forskningsfinansiering. Det tar tid från forskningen att söka finansiering/Att söka finansiering tar/stjäl tid från forskningen, och snuttfinansiering leder till avbrott i forskningsprojekten. Dessutom skapar en sådan finansiering osäkerhet, vilket orsakar problem med arbetsförmågan – framför allt hos unga forskare. De senaste åren har allt fler av våra medlemmar upplevt stress.


Laura Wathén:

Som studerande är det lätt att identifiera sig med flera av de här känslorna, eftersom osäkerheten exempelvis kring att klara sig, betygen, klimatet eller framtiden orsakar stress och på så sätt provar flera studerandes orkande. Det här är ett viktigt ämne för mig personligen.

Lyft upp handen om du eller någon av dina närstående lidit av utmattning, depression eller sömnlöshet. Enligt skolhälsoenkäten upplever sig var tredje gymnasiestuderande drunkna i skolarbete några gånger i veckan. Enligt hälsoundersökningen för högskolestuderande lider 30 % av psykiska symptom. Vägen från andra stadiet till högskolan får inte vara kantat av stress och elände- och borde absolut inte få fortsätta på universitetet.

En stor faktor för uppkomsten av studerandenas problem med orkandet är den ständiga oron över en otillräcklig försörjning. Visst skaver det när studiepenningen, trots löften på valfältet, inte ännu heller höjs. Studerande är fortfarande den enda gruppen som måste skuldsätta sig för att täcka sin grundutkomst, alltså köpa sina makaroner och sitt soijakross med lånepengar.
Studentkårens önskan är att universitetet stöder studerandena bland annat genom att satsa på studiehandledning, öka flexibla studieformer och erbjuda studiepsykologernas tjänster. Jag hoppas att universitetet å sin sida ser till att ingen studerande lämnas vind för våg. Och om och när universitetet nu kommer att få tilläggsfinansiering hoppas jag att en del av det läggs på just detta- att stöda studenterna och utveckla undervisningen.


Tommi Kokkonen:

Undervisning av hög kvalitet förutsätter rejäla resurser – något som finansministern verkar ha glömt bort. Att öka antalet nybörjarplatser och vältra över ansvaret för livslångt lärande på universiteten kräver ökade resurser, men detta märks inte i budgetförslaget. Vid universitetet har man däremot ökat sin satsning på högkvalitativ undervisning. Lärarakademin och den universitetspedagogiska utbildningen vittnar om att undervisningen allmänt börjat värderas högre. För en undervisningsforskare är denna utveckling naturligtvis något positivt. Det finns dock även utrymme för förbättring. Det saknas tydliga kriterier för akademisk meritering genom undervisning. Till exempel vid rekrytering är den sökandes undervisnings- och handledningserfarenhet nästan värdelösa jämfört med hens publicering på engelska.


Laura Wathén:

Universitetsanställda och studenter ska få sina röster hörda inte bara i universitetets utan också i samhällets beslutsfattande. Den forskning som bedrivs vid universitetet spelar en avgörande roll till exempel vid bekämpning av klimatförändringen och strävan efter ett jämlikare samhälle. Den utbildning som universitetet erbjuder gör oss studenter till världsomskapare.
I bästa fall bidrar även våra aktiviteter utanför föreläsningssalen till det. Till exempel när vi är aktiva i medborgarorganisationer eller grundar startup-företag under studietiden lär vi oss en mängd färdigheter som behövs i både arbetslivet och livet i övrigt. Därför har studentkåren i år inlett diskussioner med universitetet om möjligheten att tillgodoräkna sådan aktiv samhällelig verksamhet i examen.

Dessutom samarbetar vi med universitetet för att skapa en helt ny kurs som i framtiden kommer att ingå i samtliga utbildningsprogram. Det handlar om en hållbarhetskurs som ger studenterna kunnande som kan hjälpa lösa globala miljöproblem. Ett annat uttryck för miljömedvetenhet vid universitetet är att koldioxidutsläppen från universitetsanställdas flygresor kompenseras. Vi är stolta över vårt universitet som ännu en gång agerar som föregångare i samhället.

Jag är släktens första universitetsstuderande, och mitt första år vid universitetet kändes som ett kliv in i en ny värld. Även om sittandet i föreläsningssalar och pluggandet på Kajsabiblioteket fick nyhetens behag att lägga sig en aning är jag fortfarande av samma åsikt som för ett par år sedan: vetenskapssamfundet har en stor kraft att påverka det omgivande samhället och hela världen. Alla vi vid universitetet ska vara ambitiösa och stödja varandra för att möjliggöra ett fördomsfritt tänkande och framtida lösningar.


Tommi Kokkonen:

Universitetsanställda är mycket engagerade i sitt arbete, och målet för all verksamhet borde vara att stödja deras arbete. Därför ska man vid beslutsfattande och ledarskap lyssna på såväl de anställda som studenterna – de är experter på sitt arbete och sin verksamhet.

Vi önskar alla ett got nytt läsår!