9.3.2026

Ung/vuxen

BLOGG

Lån. Bostad. Bröllop. Barn. Vuxenlivets hörnstenar. Beslut som många studerande inte längre tror att de kommer att fatta. Istället drömmer man om en liten hyreslägenhet, som någon annan äger, och att man har råd att köpa lite mat att ställa i kylskåpet.

 

När jag tittar på memet ser jag samtidigt hur omfattande och olika orsaker som ligger bakom memet. Dagens unga tror inte längre på framtiden eller på att de kan nå de olika milstolparna i vuxenlivet. Nyhetsflödet hjälper inte heller till att skapa framtidstro. Högskoleutbildade dras inte i samma takt som tidigare till arbetslivet; ett arbetsliv som idag genomsyras av artificiell intelligens. Dejtingapparna och jobbsökandet, som bara känns kaotiskt, skapar en känsla av att man blir fullständigt övergiven. Maximeringstänkandet gör att vi hela tiden känner att vi borde vara lite mer, lite vackrare, lite produktivare och lite bättre[1].

En amerikansk enkät från 2024[2] visar att vuxenlivet associeras med ekonomisk självständighet och att man flyttar hemifrån. Upplevelsen av att man är vuxen är en viktig del av människans välbefinnande[3]. De unga generationerna har ändå i dag så att säga missat tåget. De som föddes på 80-talet har inte någonsin uppnått samma nivå när det gäller tillgångar och förmögenhet som de efterkrigstida stora åldersgrupperna[4]och de yngre generationernas köpkraft har inte stigit i samma takt som köpkraften hos äldre generationer.

I stället för att se fram emot en ljus framtid stressar dagens studerande över allt större studielån och högre räntor samtidigt som studerandena lever i fattigdom. Enligt högskolestuderandenas hälsoundersökning[5] har studerandenas problem med försörjningen blivit större 2021–2024 och nästan 18 % har låtit bli att köpa läkemedel, eftersom de inte haft råd med det. Medan regeringen drömmer om en konsumtionsfest vid bruttonationalproduktens altare köper studerandena vad de har råd med. Och det är inte mycket.

Hur ska en studerande ens kunna föreställa sig att hen blir en kapabel och ekonomiskt självständig vuxen, som skaffar sig ett hem, en karriär och en familj, när de materiella förutsättningarna för det helt enkelt inte finns?

När det känns skrämmande att bli färdig med studierna då sysselsättningsläget är osäkert och studielånet är jättestort kan studeranden känna sig helt låst: terapigarantin, alltså löftet om att få tillgång till korttidsterapi inom 28 dygn från den första kontakten[6], upphör efter att man fyllt 23 år. Man är tvungen att bli färdig med studierna, eftersom studiestödsmånaderna tar slut och det världspolitiska läget bidrar verkligen inte till att pressen som läggs på individen lättar.

Det är svårt för en enskild studerande att uppleva att hen kan ändra på något. Känslan av hopplöshet syntes redan i ungdomsbarometern 2024[7]. Under de 30 år som ungdomsbarometern har funnits har cirka 80 % av ungdomarna sett positivt på sin framtid. Den här siffran sjönk drastiskt till 61 % i undersökningen från 2024. Världens lyckorapport (The World Happiness Report[8]) från 2024 konstaterade att Z-generationen så gott som i hela världen upplever att de är mindre lyckliga än äldre generationer[9]. De här siffrorna är oroväckande.

Borde vi alltså börja tänka på vuxenlivet på ett annorlunda sätt? Eller borde vi säkerställa att de studerande har en framtid som de upplever att är möjlig för dem? Eller borde dagens generation av studerande bara böja sig och godkänna fakta? Var överskuldsatt, bo på hyra, bilda inte familj och ge upp allt hopp.

Vi kan återfå hoppet med hjälp av olika åtgärder. Wales har redan för mer än tio år sedan utvidgat lagstiftningen till att omfatta kommande generationers rättigheter och att de ska beaktas i beslutsfattandet[10]. I Finland skulle de eviga politiska svängningarna dra nytta av att kommande generationer alltid deltar i planeringsarbetet.

Det är också skäl att utveckla terapigarantin. Den nuvarande åldersgränsen på 23 år gör att en stor del av studerandena inte omfattas av garantin. Även de studerande, som med tanke på sin ålder omfattas terapigarantin, får i varierande grad hjälp på grund av att lagstiftningen betonar metod och diagnos[11]. Det skulle också löna sig att vidta effektivare åtgärder i fråga om klimatkrisen än för närvarande, så att inte vi alla steks levande innan den framtid som vi alla hoppas få uppleva är här.

Om ett år avslutas kandidatuppställningen inför riksdagsvalet och valdebatten kommer igång på allvar. Kommande riksdagsval skulle vara en utmärkt plats att skapa framtidstro hos ungdomarna så att också deras åsikter beaktas när beslut fattas. Hur skulle det vara att istället för hotbilder och skuldsättning ge de unga hopp? När vi ser till att studerandenas försörjning är på en god nivå och tar hand om studerandenas välfärd, samtidigt som vi säkerställer högskolornas resurser, är vi redan på god väg i fråga om att förbättra studerandenas framtidstro.

Jag vågar till och med hoppas lite: att jag ens skulle ha en medelstor bostad, som jag till och med skulle äga, och ett kylskåp som jag skulle kunna fylla med mat. Jag skulle ha tillräckligt med mat för mig själv och för mina nära och kära. Jag skulle vilja tro att det här är möjligt, är det för mycket begärt?

 

Nikola Eerola

Styrelsemedlem med ansvar för socialpolitik och likabehandling

 

Källor: