Ode till traditioner

Våra gemensamma stunder av fest skapar gemensamma traditioner. HUS styrelsemedlemmar Venla Lehtinen och Sanni Nieminen funderar i denna blogg på traditionernas betydelse för samhörigheten och hur vi med hjälp av traditioner kan värna, inte bara om vår gemenskap, utan om bildning, jämlikhet, empati och demokrati.

Just nu är vi mitt inne i årets mörkaste veckor och därför är det viktigt att ljuset i vår gemenskap lyser klarare än någonsin. När vi samlas för att fira något som är viktigt för oss talar vi ofta om traditioner.

Vi studenter har många olika slags traditioner och symboler som vi ser och använder särskilt vid fest. Som ett tecken på fest sätter vi på oss våra studentmössor. På vappen drar vi på oss halaren och styr våra steg och skumpaflaskor till mösspåläggningen vid Havis Amanda och till Brunnsparken eller Kajsaniemi. När vi är på sits sjunger vi nya och gamla allsånger. Varje studentförening har sina traditioner och nya studenter blir invigda i dem under sin studietid.

Traditioner påverkar vårt samhälle på många olika sätt. De skapar samhörighet och gemenskap. De delar in året och bär med sig minnen och berättelser, som får oss att känna oss som en del av både tidigare och kommande generationer. Genom att dela traditioner kan vi vara säkra på att vår gemensamma identitet stärks.

När traditioner och gemensamma symboler används som ett redskap för att stänga ute någon eller rikta hat mot någon är det särskilt viktigt att vi i våra traditioner betonar jämlikhet, empati, demokrati och att vi lever i en rättsstat. Samtidigt måste vi stanna upp och tänka på hur vi även i fortsättningen kan bevara våra värderingar och identifiera de krafter som utmanar dem. Vi måste tänka på vad det egentligen är som vi vill fira tillsammans.

På samma sätt som studenterna värnar även samhället om traditioner och fester. Det är en ritual för det finska folket att varje år noggrant följa med Slottsbalen i TV. Därför är det viktigt att vi som värnar om bildningen tar vara på våra gemensamma nationella traditioner och symboler. Om vi överlåter dessa till dem som talar för regression och utestängning förlorar vi som nation väldigt mycket.

Traditionerna förändras och det gör även vi. För att vi ska kunna bevara våra traditioner är det otroligt viktigt att vi inkluderar de nya generationerna, så att dessa får uppleva traditionerna på sitt eget sätt och utmana det som är föråldrat. Till exempel har studenternas fackeltåg på självständighetsdagen förändrats många gånger under årens lopp, men ända fram till idag finns många av de centralaste delarna av traditionen kvar. Fackeltåget samlar ihop studenterna för att fira det självständiga Finland, bildningen och jämlikheten och får oss att minnas de tidigare studentgenerationernas mödor och ansträngningar. Finlands flagga går i täten för fackeltåget. Efter Finlands flagga kommer HUS fana, som är prydd med ett lejon omgivet av en lagerkrans. Fanan har varit med ända sedan den första Floradagen, som också var den fest där man för första gången sjöng Vårt land. Förutom facklorna bär vi med andra ord med oss en bit historia.

När vi samlas och upprätthåller vår gemenskap värnar vi samtidigt om bildningen. En bildad människa förstår att hen själv är en del av ett större sammanhang. Till bildning hör att vi inser att alla inte är likadana och att det även finns traditioner av många slag. Bildning är inte enbart kunskap, utan bildning är först och främst att förstå, att mötas och att vara tillsammans. Bildningen uppstår inom gemenskapen, den stärker gemenskapen och säkerställer att gemenskapen har en framtid. Som J.V. Snellman sa: ett bildat folk kan inte ledas in på villovägar.

När vi firar, särskilt när vi firar bildning, jämlikhet, demokrati, empati och vår gemenskap, är vi framför allt ansvarsfulla medborgare. Vi önskar alla en riktigt bildad festsäsong som avslutning på året!

Venla Lehtinen
styrelsemedlem med ansvar för utbildningspolitik

Sanni Nieminen
styrelsemedlem med ansvar för evenemang