Stäng

Drömmar, fantasier och värderingar vid universitetet | Studenkåren vid Helsingfors Universitet

3.6.2019

Drömmar, fantasier och värderingar vid universitetet

Redan i antikens Grekland eftersträvades verklighetens egentliga natur med dialoger. Med dialogen byggs broar mellan människor, finnes gemensamma världar, görs vetenskap. Ingen människa är en ö, skrev John Donne i sin dikt som Ernest Hemingway senare citerade.

Filosoferna i antikens Grekland belade stadsstaternas gator med debatter om värderingar, dygder – det som är eftersträvansvärt i livet. Samma debatt pågår fortfarande och bra så. Modern dialog förs mellan studenter som begravs av tentor, professorer som svär över arbetsmängden och universitetets akademiska ledning. Vad vill vi?

Låt oss förflytta oss till dagens Helsingfors universitet:

Biblioteksdörren öppnas och lätta steg trippar fram på det vita golvet. Mellan bokhyllorna finns en tystnadens ridå som då och då fladdrar när böckernas blad vänds, och bokryggarna vandrar i hyllorna. Många sitter redan vid bordet och utbyter aktualiteter medan de läser Hufvudstadsbladet.

”Hej, ursäkta att jag är lite sen”

En värdig person som sitter till vänster vid bordsgruppen flyttar upp sina glasögon på näsan.

”Hej, vi har redan börjat begrunda lite vad vi som gemenskap vill under de kommande tio åren. Världen förändras men vi får inte glömma bort vårt yttersta syfte”.

Den tredje personen vid bordet nickar bakom sin kaffekopp.

”Det var jättebra att du kunde komma. Gemenskaplighet är väldigt viktigt för oss. Människan är inte en ö, vi behöver varandra. Som student ger du oss perspektiv när vi börjar planera vår nya riktning tillsammans. Vi behöver förtroende och tankeutbyte mellan människor”.

”Självklart” utbrister studenten och fortsätter:

”Det är jättefint att få vara med och fundera på med vilken värdegrund vi börjar möta nya globala kriser. Till en del har vi säkert olika värderingar och tankar om vad som är väsentligt, och  således blir vår synpunkt mångstämmig, lite som en nyansrik målning. Horisont.”

”Till en början kan jag säga att jag är här på grund av de här” säger den unga studenten och hänvisar till bokhyllorna bakom. ”Ja, kanske inte riktigt på grund av dom fysiska böckerna men tankarna i dem. Här borde man i första hand hitta sig själv vid kunskapens rand, växa som människa och utveckla sin tankegång”.

Den betydelsefulla personen till vänster markerar att få ordet

”För en gångs skull pratar vi om bildning! Det värmer hjärtat. För visst lär ni er både på föreläsningar och på fester. Utöver studier ger just gemenskapen många nycklar till att inhämta kunskap om framtidens lås. Och vi lär oss samtidigt.”

Den tredje personen som  med svarta påsar under ögonen smuttar på sitt kaffe harklar sig lätt och utbrister:

”Jag anser att just sanning, att förstå sanningens grundnatur och sökandet av det, är vårt grundsyfte. När vi bygger upp kurserna så vill vi nämligen ge ramar, strukturer för hela gemenskapen. I en akademisk vagga har människan har det bra.”

Studenten knapprar på bordet med sina naglar, avslutar snabbt.

”För att tidigare nämnda skulle förverkligas så behövs också frihet. Frihetens motpol kommer alltid att vara ett stort ansvar, men jag tycker att vi som gemenskap även är ansvarsbärare. Frihet att ibland somna på en föreläsning efter aktiviteter, men även frihet att förkovra oss med sådant som får oss på gott humör”.

Kaffekoppen börjar vara tom, HBL har bläddrats från början till slut och från slutet till början. Studenten öppnar återigen sin mun till en slutkanet:

”Jag tycker att vi ändå har glömt kritiskhet ur den här paletten. Utan den kommer vi inte nån vart som gemenskap. En sund och förnuftig kritiskhet, vi ska inte döma andra men universitetet som vetenskapens portvakt kan inte svälja saker som sådana. Vi är dom äkta tankesmedjorna, vi är universitetet”.

Följet avlägsnar sig från biblioteket, kvar på bordet finns endast en ensam post-it lapp. På lappen står det följande:

Som följenot en länk till värderingarna i universitetets strategi för år 2021–2030 och kanslers pitch.

*Ovan beskrivna situation är helt fiktivt.

Aleksi Rytkönen
Bloggförfattaren är en av tre HUS styrelsemedlemmar ansvariga för utbildningspolitik.