Kompetensnivån i Finland stiger inte med löpandebandexamina

Kompetensnivån i Finland har sjunkit på ett oroväckande sätt från och med början av 2000-talet. Målet har varit att höja utbildningsnivån för minst hälften av de unga åldersklasserna. Vår styrelsemedlem Venla Lehtinen är oroad över att när man nu försöker göra en korrigering och höja utbildningsnivån leder detta till att kvaliteten på utbildningen blir lidande. 

Det finländska samhället behöver mer kompetens på hög nivå och inte bara en höjning av antalet högskoleutbildade. Det är bra och eftersträvansvärt att allt fler har en möjlighet att studera vid en högskola. Men vi kommer ändå inte långt om vi bara använder kvantitativa mätare och stirrar på kriterier. Antalet examina är inte ett absolut mått på kompetens.

Även inom universitetet fokuserar man i allt högre grad på ekonomi och betydelsen av siffror. Olika indikatorer härskar över universitetens resultatstyrning och allt mer ser vi ord som ”studerandematerialet”, ”bli godkänd” och ”genomflöde”. I den här ekvationen har studenterna förvandlats enbart till en ekonomisk resurs. Det här hindrar oss från att se den allra mest grundläggande dimensionen i högskoleutbildningen: mänsklighet. När ett mångsidigt liv och mänsklig verksamhet blir siffror för att tjäna beslutsfattandet försvagas bildningen utan att vi ens märker det.

Kompetensutveckling kräver lärande och lärande kräver förståelse, ett kritiskt tänkesätt, kreativitet och framför allt tid. När betoningen ligger på snabb studietakt minskar utrymmet för bildning, effektivitet uppmuntras, studenternas stress ökar och leder till att vårt samhälle blir allt mer prestationsinriktat.

Varför talar vi om att höja kompetensnivån om vi inte är redo att förstå vad kompetens bottnar i och vad kompetens kräver? För tillfället förlorar universiteten sin egen rörelsefrihet genom att det konstant presenteras nya mätare och mål, som universiteten ska sträva efter att uppnå med allt mindre resurser. Nationellt sett är universitetens finansiering ett nollsummespel där den enas framgång är den andras förlust.

Det finns en risk att ökningen av platserna för nya studenter, som skett under de senaste åren utan att finansieringen har ökat i motsvarande grad, leder till att kvaliteten på utbildningen sjunker och slutresultatet blir att vi måste kompromissa när det gäller kompetensen. Ökningen av kompetensnivån och antalet högskoleutbildade är inte en ekvation som vi kan förvänta oss att producerar högklassig tillväxt i alla oändlighet om inte staten också förbinder sig till att finansiera dessa mål. Risken finns att vårt universitet i framtiden enbart blir examensfabriker och att vi inte uppnår en verklig ökning av kompetensen.

Denna vår utarbetar undervisnings- och kulturministeriet en vision för högskoleutbildning och forskning för 2040. I arbetet med visionen måste vi säkerställa att åtgärderna som syftar till att höja utbildningsnivån inte endast är skenbara. Ökningen av kompetensnivån så att kunnandet är av hög kvalitet kräver att vårt lands ledning förbinder sig vid finansiella satsningar och långsiktigt engagemang, som fortsätter över valperioderna. Siffror som flödar genom maskineriet höjer inte kompetensnivån. Kompetens och bildning är inte något som man producerar på ett löpande band och därför ska vi inte heller göra våra universitet till examensmaskiner.

Venla Lehtinen 

HUS styrelsemedlem med ansvar för utbildningspolitik