16.3.2022

Universitetssamfundet – vad är det?

BLOGG

För två år sedan tvingade coronapandemin studenterna att stanna hemma. Studierna flyttades på distans och de sociala kontakterna blev nästan obefintliga. Hela samhället stängde. Förra hösten verkade det redan som om situationen skulle ljusna och en del av studenterna, särskilt de nya studenterna, fick uppleva allt det som universitetssamfundet kan erbjuda. Och nu är det äntligen dags för universitet att öppna sina dörrar.

Det är möjligt för oss att för första gången, eller igen, komma till campus, gå på föreläsningar och bli en del av universitetsgemenskapen.

Närstudierna möjliggör interaktion, möten, nya studierutiner. Den interaktion som förekommer i närstudier erbjuder mångsidigare möjligheter för inlärningen. Det är ofta så att den bästa delen av studierna är tiden mellan föreläsningarna och det är också då som en stor del av inlärningen sker. Diskussionerna, kamratstödet och utbytet av tankar om studiernas innehåll fortsätter fastän föreläsningen tar slut. Denna interaktion fungerar som stöd för inlärningen och skapar en känsla av gemenskap på ett helt annat sätt än vad som är möjligt då undervisningen sker på distans.

Inlärningen är inte det enda viktiga som sker under närstudierna. Man lär känna nya människor, skapar nätverk och framförallt knyter man viktiga vänskapsband då man ses på lunch mellan föreläsningarna och pratar med varandra före och efter föreläsningarna. Det är helt naturligt att träffas och prata med varandra och dela sin vardag med sina studiekompisar innan föreläsningarna. Efter föreläsningarna är det trevligt att ta en liten paus från studierna till exempel över en kopp kaffe.

Tänk om jag inte känner någon?

Det kan låta främmande att tala om universitetsgemenskapen och det kan kännas helt oöverkomligt svårt att delta i en stor massföreläsning. Det är ingen fara, du är inte den enda som känner så. Det har inte varit möjligt att umgås socialt på samma sätt som tidigare pga. coronapandemin. Den normala universitetsvardagen har inte varit möjlig. Att befinna sig i sociala situationer och möta nya människor kan kännas ångestfyllt. Ett campus fullt med nya människor, eventuellt inga kompisar, kanske bara några bekanta ansikten från inträdesförhöret.

De första föreläsningarna, luncherna och diskussionerna känns enormt spännande och man funderar om man någonsin kommer att få kompisar. Eller kommer man att få nya kompisar? En del är i den situationen att alla kompisar har hunnit bli färdiga med studierna under pandemin. Vi tror att vi alla känner oss spända, det känns som om hela samfundet skulle inleda sitt gulnäbbsår samtidigt. På något vis är det här en tröstande tanke, vi är alla i samma båt då vi kommer tillbaka till campus.

Alla kan ändå inte återvända till campus.

Trots att begränsningarna försvinner (och vi glömmer coronan på grund av andra mera akuta kriser) har pandemin inte som genom ett trollslag försvunnit, och det är inte möjligt för alla att återvända till campus. Förutom att man kanske hör till en riskgrupp, kan studier på campus förhindras av otillgängliga undervisningsutrymmen eller brist på olika hjälpmedel. Universitetet bör därför beakta alla studerande i vårt samfund.

Distanstiden har lärt oss mycket om olika flexibla sätt att studera och vi ska inte glömma bort detta då vi nu återgår till närundervisning, utan vi ska hålla detta kvar som en del av undervisningen också efter pandemin. Olika alternativa studiesätt för med sig omväxling och flexibilitet i studierna parallellt med den undervisning som ges på campus. På detta sätt blir det också möjligt att beakta olika slags studerande och olika livssituationer vid planeringen av undervisningen. Det är positivt för universitetssamfundet om vi vidareutvecklar den kunskap vi fått under pandemitiden, så att det blir en del av livet vid universitetet. Det här är en avgörande tid för hela universitetsundervisningen och samfundet då vi funderar på vad vi kan göra och vilka tillvägagångssätt det lönar sig att hålla fast vid, så att alla har en möjlighet att bli en del av gemenskapen.

Då vi återgår till campus förändras också vardagens rutiner, till exempel tar resorna till campus tid. Å andra sidan är det just dessa rutiner, såsom resorna och kaffestunderna med kompisarna, som skapar en struktur och regelbundenhet i vardagen. Då dagen tydligt börjar och slutar, till exempel med en resa, känns det som att man har gjort det man ska för dagen och arbetet man gör får en tydligare rytm. Det känns säkert klarare för alla då man vet när arbetsdagen med studierna börjar och slutar, och när det är dags för fritid.

Det är helt okej att känna ångest inför återgången till närstudier, att ha fjärilar i magen och att det känns spännande; kanske på samma sätt som då man är på väg på en första dejt. Vi har alla en plats i gemenskapen och här får vi i lugn och ro växa och bli medlemmar i vetenskapssamfundet. Låt oss tillsammans vända blad och fortsätta att utveckla universitetssamfundet, -undervisningen och våra tillvägagångssätt så att det är möjligt för alla slags studerande att bli en del av vår gemenskap!

 

Nea Hakala
HUS styrelsemedlem, utbildningspolitik, tutorer

Aku Houttu
HUS styrelsemedlem, utbildningspolitik, riksdagsvalet, miljö och klimat