Miljömärken och greenwashing

HUS utskottsaktörer skriver i sina bloggar om frågor som gäller utskottens verksamhet. Iris Niinistö från HUS miljöutskott funderar på miljömärken och greenwashing i den här bloggen.

Det är inte alls klart och tydligt vad alla miljömärken och andra certifieringar innebär. För det första finns det alltför många: då vi kollar alla märken som finns känns det uppenbart att om certifieringar skulle garantera en ansvarsfull global handel och hållbara produktionskedjor skulle problemen redan vara lösta!

Dagens konsumenter kräver mera och vill veta att de varor man köper har producerats etiskt och hållbart. Företag vet det här och förutom att visuellt signalera att verksamheten är ansvarsfull, som till exempel genom att använda gröna eller bruna förpackningar (som förresten ofta bara är förpackningens färg och inte ett verkligt tecken på ansvar) eller trevliga bilder, försöker företagen få alla olika slags certifieringar. Företagen anser att certifieringarna ökar förtroendet för deras varumärke och hållbarhetsmål. Det här leder till problem för konsumenten: det är svårt att skilja dem som är pålitliga från dem som inte är det. Dessutom är det tyvärr ett faktum att till och med certifieringar som utförs av en tredje oberoende part kan vara problematiska.

Till att börja med kan man konstatera att många certifieringar fokuserar på en specifik del av produktionen: det här betyder att man beaktar ekologisk skada eller hållbarhetsfrågor eller användningen av mindre skadliga kemikalier – men inte att man beaktar alla dessa faktorer på en gång. Det här kan vara en bra sak i och med kriterierna för en certifiering inte blir alltför invecklade eller ”urvattnade” – vilket betyder att det finns alltför många punkter som måste uppfyllas, vilket i sin tur leder till att inget egentligen regleras i slutändan. Men det är viktigt att komma ihåg det här. Då du till exempel köper kaffe är det bra att tänka på att vissa certifikat främst inriktar sig på att skydda naturen och inte fäster lika stor uppmärksamhet vid linjedragningar gällande kriterier för rättvis handel eller sociala frågor (så som Rainforest Alliance) och vice versa. Ett annat problem, som också gäller pålitliga certifieringar, är att många företag i verkligheten endast till en liten del använder certifierade komponenter i sina slutprodukter och får miljömärket trots det. Resten av komponenterna är sedan sådana som inte är certifierade.

Jag vill inte flytta över ansvaret på konsumenten. Som individer, och särskilt som fattiga studerande, kan vi inte ensamma lösa det här problemet. Det behövs konkreta förändringar i den lagstiftning som gäller företagsansvar och dessa förändringar måste ske på en global nivå. Som tur finns det aktörer som jobbar med de här frågorna, som till exempel Konsumentförbundet. Konsumentförbundet har ställt upp mål för nästa regering för att hantera frågor i anknytning till greenwashing och hållbarhet.

Du kan också komma och lyssna på en föreläsning som Konsumentförbundet håller 15.3. Föreläsningen är en del av vår Gröna vecka. Men du kan alltid också själv göra något åt saken. Här kommer 3 tips på hur du hittar rätt bland all greenwashing och alla förbryllande certifieringar.

1. Lär dig att känna igen de aktörer och certifikat som är pålitliga

Vi har gjort ett quiz som snabbt hjälper dig med det här. Det lönar sig att delta, eftersom du kan vinna ett kaffepaket!

I vanliga fall kan du lita mera på märken om det finns någon verklig lagstiftning bakom dem eller om de är väletablerade och regleras av tillförlitliga tredje parter. Exempel på sådana märken är EU Ecolabel (EU-blomman), Fairtrade och Svanen. Som sagt så är inga av dessa perfekta och de reglerar väldigt olika saker, men om du köper produkter som har dessa märken kan du lita på att de vanligen uppfyller kriterierna.

Jag skulle inte lita på något som bara konstaterar att de är ”ekologiska” eller ”hållbara” och som har en trevlig logo som inte berättar något mera. Det här gäller också sådana små uttryck som ”hållbar utveckling” eller ”etiskt tillverkad” som webbaffärerna skriver i texten ovanför bilderna av sina produkter: de här företagen utnyttjar din tillit och dina goda intentioner. Ingen vill förstås bli associerad med skövling av regnskogen och utrotning av sengångare eller med barnarbetskraft och brott mot mänskliga rättigheter – ingen medger att man står bakom sådant våld. Men det här händer ändå, någon gör det här och försöker gömma sig bakom falska certifieringar.

Jag skulle också vara försiktig med certifikat som har skapats av företaget självt, även om dessa granskas av en tredje part. Den globala kaffekedjan Starbucks har till exempel skapat sitt eget certifikat, C.A.F.E.-märket, som påstår att man agerar socialt och miljömässigt ansvarsfullt. Märket granskas av en tredje part.  Aktivister har varit bekymrade över hur pålitligt det här märket i verkligheten är.

2. Konsumera mindre

Jag vet. Alla säger alltid samma sak. Men det är faktiskt den enkla sanningen: dina handlingar är hållbarare om du inte köper så mycket. Det här är givetvis ett tveeggat svärd: om vi alla omedelbart slutar köpa kaffe skulle det leda till en katastrof för odlarna och försäljarna av kaffe – de skulle verkligen inte bli glada. En bra början till en rättvisare världshandel och konsumtion är att konsumera produkter som har tillförlitliga certifieringar.

Certifieringarna brukar kritiseras som ett sätt för medel- och de rika samhällsklasserna att köpa sig ett ”rent samvete” medan de fattiga som bor i rika länder inte har råd att köpa certifierade produkter. Jag håller med om att denna kritik är berättigad och att det är något som vi måste beakta. Vi lever i en värld som är väldigt fokuserad på konsumtion och på att grundläggande sociala behov, som till exempel gemenskap och identitet, är beroende av hur mycket saker vi äger. Det kan vara svårt att minska på sin egen konsumtion i en sådan här kultur. Etisk konsumtion är ändå inte alltid dyrare än alternativet: allt beror sist och slutligen på vad du verkligen behöver. Behöver du fem stycken trendiga t-skjortor eller räcker det med bara en som på riktigt har tillverkats både etiskt och hållbart – eller skulle du kunna använda din mobiltelefon ännu ett år trots att den inte är den nyaste modellen? Den här sortens beslut kan visa sig vara billigare i längden trots att det först kanske inte känns så lockande.

3. Koncentrera dig på (kollektivt) hopp och agera

I likhet med nästan alla miljöfrågor verkar problemet vara så stort och komplext att det är lätt att förlora hoppet och motivationen att göra något. Som jag redan konstaterade så vill jag inte lägga ansvaret på konsumenten, eftersom det inte är ett problem som kan lösas av en, tio eller hundra individer. Men tillsammans kan vi göra mycket.

Därför ber jag att du inte förlorar allt hopp. Det har gjorts förändringar mot det bättre och i framtiden kommer det att ske mera förändringar. Till exempel grundades Fair Trade-certifikatet så sent som 1992 och sedan dess kan vi se att det skett konkreta förändringar i produktionskedjor och regleringar gällande produkter. Så trots att certifikaten har sina problem har en del av dem lyckats reglera produktionen och hantera de problem som förekommit med ojämlik handel eller ekologisk förstörelse. Som konsumenter är vi redan mera medvetna och krävande (jag tror inte att min farmor och mormor och deras vänner tänkte så mycket på kaffets ursprung på 50-talet) och vi har den kunskap som behövs för att kunna skilja på greenwashing och riktiga tillförlitliga påståenden.

Du kan agera och samtidigt lindrar du din ångest över de här frågorna. Du kan agera i grupp eller ensam, om du inte tycker om att jobba i grupp. Jag talar inte om något drastiskt: de saker jag nämnt tidigare i texten, dvs. att konsumera mera medvetet och att lära sig att känna igen greenwashing är viktiga åtgärder. Du behöver inte vara den mest passionerade miljöaktivisten och klättra upp på taket på kontorsbyggnader till de företag som säljer fossila bränslen. Du kan börja i liten skala – det räknas också, det är inte onödigt. Det faktum att de här problemen är komplexa betyder inte att de inte går att lösa.

Iris Niinistö
HUS miljöutskottet

Källor

• Lai, Jessica C. “Hijacking Consumer Trust Systems: Of Self-Declared Watchdogs and Certification Trade Marks.” IIC – International Review of Intellectual Property and Competition Law 52, nr 1 (2021): 34-61.
• Poynton, Scott. Beyond Certification. Första upplagan. London: Routledge, 2015.
• Ecolabel Index. All ecolabels in Europe.
• Fair World Project. Starbucks has a Slave Labor Problem.