Error message

Notice: Only variables should be passed by reference in hyy_utils_i18n_translate_path() (line 213 of /biz/1/hyy/git/drupal/modules/hyy_utils/hyy_utils.module).×

Blogg

I våras krävde vi att studenterna ska tas med om nästa regering inleder en totalreform av den sociala tryggheten. Samtidigt bad vi studenterna ge sin egen syn och berätta om sina erfarenheter av den sociala trygghetens betydelse för dem. Vi frågade vad studiestödet och den sociala tryggheten generellt betyder för studenterna, vad de anser om en basinkomst och vilka förväntningar de har på totalreformen av den sociala tryggheten.

Enkäten kunde besvaras från maj till september 2018 och HUS delade länken i de sociala medierna och i sin medlemsbulletin. Vi fick många svar som på ett bra sätt beskriver studenternas vardag och försörjning. Svaren visar också att studenterna har mycket att säga om den sociala tryggheten, och att de måste få sina röster hörda om den sociala tryggheten ses över.

Många av dem som svarade anser att studiestödet vid sidan av eventuellt allmänt bostadsbidrag är en viktig inkomstkälla som gör det möjligt att studera. Fjolårets nedskärningar i studiestödet påverkar många studenters vardag. Flera svarande önskade att det skulle vara möjligt att studera utan studielån. Nu är det i praktiken nödvändigt för många att lyfta lån för att ha råd med sina grundläggande behov. Samtidigt ansåg en del svarande att studielånet är bra. Alternativt höjer studenterna sin inkomstnivå genom att jobba på deltid, sporadiskt och under somrarna.

Många svarande ansåg att det allmänna bostadsbidragets hushållsbundenhet, studiepenningens låga nivå och inkomstgränserna för studiestödet är problematiska. Svaren handlade om förtvivlan och studenter som hankar sig fram ekonomiskt, men många var också tacksamma för det finländska socialskyddssystemet. För många studenter har systemet gjort högskolestudier möjliga, och samhällets stöd till studenterna upplevs som viktigt.

HUS, Aalto-universitetets studentkår AUS och studentforskningsstiftelsen Otus gör i höst en utredning om studenternas försörjning. Håll koll på e-posten och svara på enkäten om du får den! Vi informerar om resultaten i januari 2019.

Nedan några utdrag ur studenternas svar på HUS enkät om den sociala trygghetens betydelse.

Vilken betydelse har studiestödet för dig?

Vilka är enligt dig fördelarna i det nuvarande stödsystemet för studenter? Vilka är nackdelarna?

Vad anser du om basinkomst och vad skulle det innebära för dig om en sådan infördes?

Vad innebär den sociala tryggheten i allmänhet för dig?

Vad förväntar du dig av reformen av den sociala tryggheten och hur borde den se ut för att stödja studenterna och studierna så bra som möjligt?

Vilken betydelse har studiestödet för dig?

‘’En stor betydelse, eftersom jag inte skulle ha möjlighet att studera utan studiestöd. Också med studiestödet är det ytterst utmanande att leva under fattigdomsgränsen år efter år.’’

"Studiestödet har möjliggjort studier för mig. Skulle jag inte ha fått studiestöd kunde jag inte ha studerat, åtminstone inte lika snabbt som nu. Studiestödet har gett en trygghet, så att jag inte behövt oroa mig konstant för min ekonomi."

"Studiestödets roll har varierat beroende på om jag jobbat eller inte. Särskilt de perioder då jag inte jobbat har stödet haft en viktig roll i att få ekonomin att gå ihop. Då jag kommer hem från mitt studieutbyte kommer studiestödet att ha en extra viktig roll, då jag eventuellt inte har kvar några besparingar vid den tiden."

"Studiestödet är mycket viktigt för mig, utan det går min ekonomi under läsåren inte ihop. Jag har inte möjlighet att jobba under läsåren, utan jobbar under somrarna och lever sedan på besparingar och studiestödet under resten av året. Skär inte i studiestödet. Vi studerande som studerar på heltid blir inte snabbare färdiga om vi måste börja jobba deltid eller till och med heltid för att kunna finansiera våra studier. Heltids studier är ett heltidsjobb och det borde därför inte skäras i stödet som studerandena får. Studiestödet är redan nu rätt så lågt och räcker inte till speciellt i huvudstadsregionen."

“Det allmänna bostadsstödet är också någon form av ett skämt, då många studerande helt blir utan stöd för att finansiera sitt boende. Allt fler flyttar isär och bor ensamma, då man i det fallet får bostadsstöd, men inte ifall man bor tillsammans, vad är logiken där? Hyran är ändå lika hög, oberoende på hur många som bor i en hyreslägenhet på den privata marknaden. Studiestödets inkomstgränser är också skrattretande låga och orsakar stora problem för dem som försöker jobba vid sidan om studierna och på somrarna. Man får hela tiden vara på sin vakt för att hålla koll på att man inte överskrider gränserna och i det fallet måste betala tillbaka stödet delvis eller helt och hållet. Något måste göras för att studerandena inte ska lyfta hejdlösa mängder studielån, för att kunna studera på heltid i Finland, då studiestödet och allmänna bostadsbidraget inte räcker till.”

‘’Det ger mig tak över huvudet och varm mat en gång om dagen. När studiestödet sänktes senast blev jag tvungen att börja jobba deltid. Jobbet fördröjer mina studier med ett år och påverkar dessutom mina vitsord och mitt studieliv negativt.”

Vilka är enligt dig fördelarna i det nuvarande stödsystemet för studenter? Vilka är nackdelarna?

”Det att studenterna i praktiken tvingas ta lån om de inte kan arbeta skapar osäkerhet inför framtiden: tänk om jag inte får jobb av en eller annan orsak, hur ska jag betala lånet? Tänk om lönen är så låg att jag blir tvungen att hanka mig fram i arbetslivet på samma sätt som under studietiden?”

Det är bra att alla har möjlighet att få studiestöd. Däremot ogillar jag att man inte har rätt till studiestöd om man påbörjar en till utbildning, utan bara kan lyfta de månader som blev över från den första utbildningen."

"Inkomstgränserna borde också slopas. I arbetslivet krävs det arbetserfarenhet, och många låter bli att jobba pga inkomstgränserna. Man borde inte bestraffas för att vara effektiv och klarar av både studierna och jobb. Det är också absurt att måsta betala tillbaka stödet om man får ett välbetalt jobb. Jag lyfte själv 5 mån studiestöd i början av förra året, och fick sedan ett heltidsjobb för resten av året efter dessa månader. Pga min lön måste jag betala tillbaka 3 månaders studiestöd, trots att jag verkligen behövde stödet då jag fick det. Jag kunde ju inte veta att jag skulle få jobbet och klara mig resten av året utan stöd.”

“En stor nackdel är bundenheten till inkomster. Ifall man klarar av att både studera och arbeta samtidigt och få ihop tillräckligt med studiepoäng borde man inte bestraffas för det. Dessutom kan det leda till situationer då man exempelvis pga. vårens inkomster inte kan lyfta studiestöd på hösten trots att man är på utbyte eller liknande.”

“Fördelar är att vi får stöd över huvudtaget, men nackdelar är inkomstgränserna. Vi straffas för att vi faktiskt orkar arbeta, genom att tvingas betala tillbaka stöd vi fått med höga räntor. Jag måste varje månad hålla koll på att inte överskrida gränserna, eftersom det annars skulle leda till tillbakabetalning, vilket jag inte har råd med. Jag hinner inte alltid arbeta, så även om jag har en medeltalsinkomst nära gränsen, skulle jag inte klara mig utan stöden.”

“Att man får något stöd överhuvudtaget är väl en fördel, men annars finns de inte riktigt andra fördelar. Nackdelar är t.ex. inkomstgränserna, det allmänna bostadsstödet som främjer att man bor ensam i dyra lägenheter och studielånet som allt fler lyfter och kanske inte förstår att de då är skuldsatta redan innan de blir klara med sin utbildning. Studerande kunde få åka kollektivtrafik gratis, ha möjlighet att äta även på söndagar på unicafé och så vidare.”

“Nackdelen var att studiepenningen skars ned och bostadstillägget blev allmänt bostadsbidrag. Eftersom jag bor med min partner får jag inget bostadsbidrag alls. Mina månadsinkomster är 225 €, vilket torde ligga under fattigdomsgränsen.”

Vad anser du om basinkomst och vad skulle det innebära för dig om en sådan infördes?

“Basinkomst kunde eventuellt vara ett lättare stödsystem än studiestödet.”

“Basinkomst tror jag inte skulle fungera. Jag tycker att för att få stöd ska man ha arbetat för det, genom att studera eller försöka skaffa jobb och så vidare. Gratis pengar är aldrig en bra idé, och det blev ju bevisligen även dyrare för staten med basinkomst än det skulle vara med alla stöd.”

“Basinkomsten skulle förenkla det nuvarande systemet och vi kunde bli av med de otaliga inkomstförändringsanmälningarna åt FPA. Jag kunde fokusera mera på studierna och jobba endast ett par veckoslut i mån. Å andra sidan har basinkomsten även flera negativa sidor och en för hög basinkomst blir helt enkelt för dyrt för samhället.”

“Basinkomst skulle underlätta under studietiden, men efter det ifall man har fast anställning så spelar den inte så stor roll. Är inte helt säkert på vad jag anser om basinkomst, det borde väl testas ännu mer i olika kommuner hur det fungerar.”

“Jag är absolut för en basinkomst. Den skulle göra det möjligt för många att studera som nu bara kan drömma om det. Basinkomsten skulle vara en räddning som skulle förändra mitt liv radikalt i en positiv riktning.”

“Jag anser ändå att Finland ännu inte är redo för en basinkomst eftersom det behövs mer omfattande, grundliga och realistiska försök som kräver mycket mer finansiering än det första försöket. Det första försöket var på alla sätt otillräckligt och baserat på politiska intressen. Inte så.”

“Basinkomsten är intressant och absolut värd försök och forskning. Basinkomsten skulle innebära en viss trygghet i dagens arbetsliv som präglas av osäkerhet och snuttjobb. Basinkomsten skulle sänka tröskeln till exempel för att bli företagare då samhället skulle garantera en viss inkomstnivå. Basinkomsten skulle utgöra ett stöd också i överraskande livssituationer som sjukdom eller psykiska problem. Vem som helst kan plötsligt förlora allt eller bli utbränd. I sådana lägen skulle basinkomsten innebära en trygghet. Basinkomsten skulle också öka den vanliga människans respekt och tacksamhet mot staten och samhället.”

Vad innebär den sociala tryggheten i allmänhet för dig?

“Det ger en mer jämlik möjlighet för alla i samhället att klara sig, känns bra att ha nåt att falla tillbaka på”.

“Den uppskattas. Ser man på skräckexempel som USA är jag mer än glad över hur bra vi har det här.”

“Att jag har råd att betala hyra, räkningar, köpa mat och annat jag behöver. Jag vill kunna känna mig trygg i min ekonomi, men för tillfället är det inte så, utan man får vara noga så att pengarna räcker under läsåren.”

“Om jag hade fötts i vilket annat land som helst utanför Norden skulle jag på grund av min familjebakgrund aldrig ha kunnat studera vid ett universitet. Jag är verkligen tacksam för att jag i Finland fått höra till ett socialskyddssystem som redan i barndomen men särskilt under studietiden har varit ett stöd för min och min familj och gjort en högskoleutbildning möjlig för mig.”

“För mig betyder den sociala tryggheten en möjlighet att vara en del av det här samhället och framgångsrik i livet trots att jag kommer från en fattig familj.”

“Den sociala tryggheten är ett skyddsnät. Den skiljer oss från många andra länder i världen på ett mycket positivt sätt. Jag är stolt över den och jag skäms och blir arg när det görs nedskärningar. Den strukturella fattigdomen är ett faktum som orsakar huvudlöst mänskligt lidande som den sociala tryggheten försöker ingripa i. Den sociala tryggheten är en av orsakerna till att jag fortfarande vill studera/bo i Finland trots att många andra orsaker talar för att jag borde sticka utomlands.”

Vad förväntar du dig av reformen av den sociala tryggheten och hur borde den se ut för att stödja studenterna och studierna så bra som möjligt?

“Slopa inkomstgränserna, sluta bestraffa studenter.”

“Mindre byråkrati och förhoppningsvis en reform av inkomstgränserna gällande studiestödet. Då det hela tiden talasom hur viktigt det är att unga kommer in i arbetslivet är det otroligt motstridigt att man bestraffas för inkomster.”

“Vet inte ens vad reformen innebär, men er "morot eller piska"-rubrik gjorde att jag ville säga min åsikt, eftersom man inte någonsin kan skriva att det är okej att piska studenter, även om det skulle vara metaforiskt.”

“Kom ihåg att också barnen lider av nedskärningar i inkomst och stöd för studenter med familj.”

“Jag väntar mig att beslutsfattarna genuint sätter sig in i studenternas vardag och de utmaningar studenterna möter. Det är verkligen inte alltid problemfritt att kombinera studier och arbete. Och det är ingen självklarhet att man hittar ett jobb vid sidan av studierna. Jag anser att ett så flexibelt stödsystem som möjligt fungerar bäst. Det finns så många typer av människor och livssituationer bland studenterna.”

“Jag förväntar mig att reformen av den sociala tryggheten förbättrar studenternas ekonomiska situation och därigenom deras generella välbefinnande. Till exempel en höjning av studiepenningen skulle ha en betydande inverkan på studenternas liv.”

“Jag förväntar mig att systemet effektiviseras, men hoppas att inga huvudlösa ändringar görs. Jag anser inte att det finns någon orsak att ta bort något från studenterna om vi vill ha unga nyutexaminerade på arbetsmarknaden för att bygga upp Finland också i framtiden. Det är viktigt med långsiktighet.”

När jag inledde mina studier vid Helsingfors universitet 2015 visste jag mycket lite om HUS intressebevakning. För mig betydde HUS framför allt en organisation där jag blev medlem i samband med närvaroanmälan och en läsårskalender som jag stolt packade ner i väskan, säker på att jag verkligen fått en studieplats. Dessutom betydde studentkåren Nya studenthusets Alinasal, där jag genast i början av gulishösten fick lära känna den akademiska bordsfestkulturen. 

Under mina universitetsår har jag fått gradvis djupare insikter i vad HUS är och gör. Som styrelsemedlem i vår ämnesförening Media lärde jag mig se förbi föreläsningssalar och fester. Jag blev intresserad av intressebevakningen och började sätta mig in i studentkårens verksamhet. 

Studentkåren gör så mycket mer än ordnar evenemang, erbjuder lokaler för till exempel ämnesföreningarnas tillställningar och samlar 4 000 studerande på det oförglömliga årliga gulisäventyret. HUS arbetar för studenternas ställning så mångsidigt att det lönar sig att känna till studentkårens arbete och studenternas möjligheter att påverka. 

All intessebevakning syns inte utåt. Ur studentens perspektiv ser det ibland ut som om ingenting förändras. Men HUS har genom sin aktiva intressebevakning lyckats stoppa flera ändringar som skulle ha försämrat studenternas ställning. År 2015 lyckades studentkåren till exempel rädda investeringsunderstödet för studentbostadsproduktion. Om understödet hade dragits in skulle hyresnivån i nya studentbostäder ha stigit med 10 %. Utan studentkårens intressebevakningsresurser och arbete skulle studenternas levnadsbetingelser vara mycket sämre än i dag. 

Att studenterna har en ansträngd ekonomi är inget nytt. Under den senaste tiden har en livlig debatt förts om en sänkning av HRT:s studentrabatter. Visste du att HUS spelade en central roll i beslutet att införa en enhetlig studentrabatt på 50 % i huvudstadsregionens kollektivtrafik år 2006? Sedan 2010 har också utbytesstudenter haft rätt till samma rabatt. I bästa fall kan HUS bidra till att HRT:s studentrabatt förblir så hög som möjligt och samtidigt utan särskilda villkor utvidgas till studenter som fyllt 30 år. 

Under hela sin existens har HUS arbetat för ett utbud av studentbostäder till rimliga priser. Studentkåren har varit en av de viktigaste lobbarna för att Helsingfors stad ska höja sitt årliga mål för studentbostadsproduktionen. Tack vare det här påverkansarbetet höjde staden målet för student- och ungdomsbostäder till 300 bostäder år 2012 och målet bara för studentbostäder till 300 bostäder år 2016. Det här kommer att lindra bostadsbristen bland studenterna. 

Dessutom arbetar HUS för att det ska gå att kombinera studierna med familjelivet i en småbarnsfamilj. Lilla HUS har sedan början av 2000-talet erbjudit tillfällig förmånlig barnpassning för studenternas barn. Tack vare barnpassningstjänsten har föräldrarna kunnat delta i tentor och föreläsningar och studera självständigt. I motsats till den kommunala småbarnspedagogiken påverkar Lilla HUS tjänster inte föräldrarnas rätt till hemvårdsstöd. För närvarande utvecklar HUS i samarbete med universitetet och Helsingfors stad Lilla HUS till en mer omfattande och flexibel vård på deltid som inte innebär att familjen mister hemvårdsstödet.

Det är också HUS förtjänst att jag som studerande har råd att gå på teater och konstutställningar. HUS samarbetar bland annat med Nationalteatern, Ateneum och Helsingfors konstmuseum som erbjuder studentbiljetter till nedsatt pris och gratisdagar för studenter.

Det som verkligen övertygade mig om studenternas påverkansmöjligheter och värdet av HUS arbete var arbetet som kommunikationspraktikant i studentkåren. Jag jobbar med människor som har massor av kunskap till exempel om studentboende, försörjning, undervisningsutveckling och likabehandling, och entusiasm och kompetens att föra saker framåt. Jag vill utnyttja min rösträtt som ett ställningstagande och ett hopp om att det ska förbli så även i framtiden.

Saana Lehtinen

Skribenten är HUS kommunikationspraktikant och studerar kommunikation för fjärde året. I sitt arbete ser hon dagligen hur engagerat och sakkunnigt studentkåren förbättrar studenternas ställning. 

“Av tradition har Kronos ordförande kandiderat i delegationsvalet på HYAL:s lista”, sade HUS dåvarande ordförande år 2007. Det var en mening som påverkade mitt liv och min tidsanvändning under de följande åtta åren. Efter tre aktiva och givande år i ämnesföreningen var jag på väg att bli för gammal för historiestudenternas egna uppdrag. Lyckligtvis fanns det aktiva, äldre supportrar som förklarade varför det lönar sig att gå med i studentkårens verksamhet och vad man kan lära sig där. 

Jag blev medsvept av studentkåren. Det var kul att föra valkampanj med ett bra gäng, de nya frågorna i HUS var intressanta och politiken kändes värd att påverka. Min fritid gick åt till att göra om modellen för föreningarnas verksamhetsbidrag och omorganisera lokalerna när det tredje studenthuset blev klart, med det led jag inte av. Det var inspirerande att lära sig nya saker och påverka inom HUS. 

Redan i ämnesföreningen hade jag sysslat med studieärenden och föreningsärenden. Men studentkåren överraskade med sin mångsidighet: vi fick vara med och bygga upp en hållbarare stad, föra kampanj för en klimatlag och debattera med spetsforskare om utbildningsfinansiering. Jag började så småningom behärska allt nytt tack vare mitt trygga gäng där någon alltid visste lite mer om sin egen ämneshelhet och kunde hjälpa oss noviser. Samtidigt fick vi ständigt utveckla och tillämpa det vi lärt oss på föreningsfältet. 

Också kommunikationens betydelse framhävdes: för föreningarna var det rätt likgiltigt hur många nätter delegationsmedlemmarna förhandlade i Nya studenthusets mötesrum om vi inte berättade om våra framgångar. En aktiv kontakt med fältet, med de föreningar som gett oss mandatet att arbeta för dem inom HUS, mätte hur vi lyckades i all vår verksamhet. Det här var en oersättlig lärdom för mitt senare arbetsliv och politiska liv.  

Efter åren i HUS har jag och många av mina obundna vänner fortsatt att påverka genom att bli partimedlemmar. Många kvällar har vi tänkt tillbaka och jämfört det vi lärde oss i delegationen med våra nuvarande ansvarsområden, i små och stora partier. Ofta har vi kommit fram till att ingen av alla de valkampanjer vi genomfört hittills har slagit våra delegationsvalkampanjer när det gäller organiseringsgraden. Senare lärde jag mig som ersättare i Helsingfors stadsfullmäktige att uppskatta det organiserade och civiliserade diskussionssättet i HUS delegation. 

Studentkåren gav mig en andra examen och kompetens vid sidan av min magisterexamen. Min humanistiska examen kompletteras av den förhandlings- och lobbningskompetens, de kampanj- och projekthanteringsfärdigheter och framför allt det enorma nätverk av kompetenta, närstående tidigare HUS-funktionärer på olika samhällsområden som jag fått under tiden i HUS. Om det var något jag lärde mig i HUS så var det samarbete. Tillit och att förtjäna andras tillit. Ansvar och ansvarstagande. Parallellt visionsarbete och praktiskt arbete. Om du ännu tvekar så uppmanar jag dig att hoppa på tåget. Ett äventyr i HUS lönar sig garanterat! 

Katri Korolainen 

Skribenten tillbringade sina bästa ungdomsår på Nya studenthuset. Hon var styrelsemedlem i HUS år 2009 och ordförande år 2010 samt ordförande för FSF år 2011. Hon är också HUS tidigare generalsekreterare. Numera är hon direktör med ansvar för kommunikation och påverkan hos Nuori kirkko ry.

[Tyvärr är länkarna enbart tillgängliha enbar på finska]

När jag tänker på en slumpmässigt utvald vardag under det gångna året föreställer jag mig ofta mig själv sittande på olika ställen, som studentrepresentant på förvaltningsorganens möten eller på studentkårens kansli. Dessutom lägger jag tid på studierna, vilket ofta innebär att jag sitter antingen i en föreläsningssal eller hemma vid datorn. Gemensamt för de här aspekterna av studielivet är allt sittande, och i genomsnitt sitter studenterna 9–10 timmar om dagen.

Det är ingen slump att studenterna sitter så förfärligt mycket. Föreställ dig till exempel en sedvanlig föreläsningssal och en sedvanlig undervisningssituation: studenterna sitter i värsta fall flera timmar med korta pauser och lyssnar på en föreläsning. Förutom att en sådan undervisningssituation är väldigt passiverande ur pedagogisk synvinkel uppmuntrar den inte till den mängd motion som studenten behöver för att må bra. I regel kan man inte stå i universitetens föreläsningssalar, för att inte tala om pausgymnastik. Dagen fortsätter med mer sittande på fler föreläsningar, dagarna blir veckor och i något skede inser vi att vi inte klarar av att studera eller försvara universitetsdemokratin med ryggskott. Vem ska samla ihop universitetets studiepoäng och bidra med studentperspektivet vid förhandlingsborden om allt fler studenter lamslås av rygg-, axel- och nacksmärtor? Det blir inte bättre av att universitetets personal ständigt står inför samma problem: empiriska mötesobservationer ger vid handen att det ständiga sittandet plågar också personalen.

På grund av dessa bekymmer var söndagen den 16 september en bra dag: för första gången på länge fick jag fundera på benens skick och tyngdpunkten i steget när jag förberedde mig för ett lopp. Löpskorna var framgrävda ur förrådet och häldroppets exakta millimeterantal bortglömt när Studentkåren vid Helsingfors universitet uppmanade studenterna att springa strandtian i Esbo för att uppmuntra en studentkultur med mindre sittande och mångsidigare studielokaler. 13 studenter med olika studieinriktningar deltog, och trots att Aalto-universitetet sponsorerade cirka 1700 löpare fick vi lika stort genomslag: vårt initiativ väckte uppmärksamhet i universitetens ledning runtom i Finland, och diskussionen om nya mer ergonomiska undervisningslokaler tog ny fart vid Helsingfors universitet. Dessutom ökade vi HU-ledningens intresse för att sponsorera medlemmarna i universitetsgemenskapen vid olika lopp, vilket skulle uppmuntra till motion och samtidigt stärka sammanhållningen.

Förutom allt jag redan nämnt var stämningen på topp under hela loppet, och springandet funkade också. Under loppet och förberedelserna upplevde jag att gemenskapen uppmuntrade mig att motionera och bryta den sittande vardagsrutinen – jag önskar att alla studenter och universitetsmänniskor i framtiden får uppleva den känslan på föreläsningar och möten och i umgänget på universitetet.

Vår prorektor Tom Böhling som ansvarar för campusutvecklingen och en välmående universitetsgemenskap har i en färsk intervju åtagit sig att skapa en miljö där det är så lätt som möjligt för personalen och studenterna att göra sitt arbete. Målet är ambitiöst och det har varit en glädje att märka att det nya rektoratet vill satsa på universitetsfolkets välbefinnande och gemenskapskänsla. Det första steget mot en rörligare universitetsvardag är att sitta mindre. Lösningen är nya lokaler och en ny kultur. Studerandenas idrottsförbund OLL har sammanställt tips på hur studenter och lärare kan avbryta sittandet.

Vårt loppinitiativ var bara början – nu utmanar vi alla vid Helsingfors universitet att göra uppror mot sittandet genom att i sin vardag införa en handling per vecka som minskar sittandet. Bara en välmående människa kan bevara glädjen i att lära sig och skapa något nytt.

Topias Tolonen
Styrelsemedlem (utbildningspolitik, internationella ärenden, kommunikation)

Helsingfors är Finlands huvudstad och samtidigt finländarnas vardagsrum. Helsingfors tillhör alla oss som jobbar, studerar och bor här. Helsingfors är vår gemensamma stad.

Studentkåren vid Helsingfors universitet har alltid upprätthållit en nära kontakt med staden. Det torde vara uppenbart för alla i dag att universiteteten är en drivande kraft i en modern stad. Vårt näringsliv, vår forskning och vår kultur skulle vara mycket fattigare utan Helsingfors universitet. Studenterna förändrar också sättet som vår stad leds.

Jag har själv representerat De gröna vid HUS i delegationen. Jag var aktiv i HUS socialpolitiska sektion där vi bland annat påverkade familjetjänsterna och den sociala situationen bland studenter med familj, studentboendet, försörjningen, mentalvårdstjänsterna och det psykosociala stödet och arbetade för tillgängligheten för studenter med rörelsehinder och för en tillgänglighetsanpassad stad. Vi ordnade evenemang, utmanade och skrev.

Det har varit en glädje att märka att de här påverkansmetoderna inte har försvunnit. Intressebevakningen i studenkåren är rätt likt det påverkansarbete jag just nu gör ur hela Helsingfors perspektiv. Arbetet i studentkåren har effektiviserats och studenternas budskap hörs allt tydligare också i Helsingfors ledning. Deras budskap har stor betydelse för stadens utveckling.

Vad tycker mottagarna om studenternas budskap? Att de är övervägda och underbyggda av ett gott beslutsfattande. Frågorna har debatterats och diskuterats. Och framför allt har man brytt sig om dem.

Man kan vara säker på att budskapen från HUS kommer från människor som valts att representera de många olika röster som studenterna själva företräder. Vi vet att studenterna bryr sig om vem som representerar dem. Det gäller att ta sådana aktörer på allvar. Det hjälper också att en stor del av Helsingfors beslutsfattare har en bakgrund i HUS.

Om en sådan beslutsfattare får prata lite minnen, så kommer jag ihåg hur jag återvände från mina utbytesstudier i Berlin år 1997. Mitt samboförhållande hade tagit slut under den tiden och jag kom tillbaka utan ett hem att gå till. Studierna gick inte heller så bra och jag bestämde mig för att söka jobb som projektforskare för att få något annat att tänka på. Jag hamnade hos studentkåren. Jag gjorde en utredning för HUS om studenternas välbefinnande och försörjning. Sådana utredningar spelar även i dag en viktig roll för att man ska kunna få en uppfattning av studenternas situation.

Nu på hösten när jag korsar Senatstorget på väg till jobbet ser jag grupper av gulnäbbar som inleder sina studier. Dessförinnan har jag passerat min gamla sociologiska institution på Unionsgatan och Statsvetenskapliga fakultetens byggnad där jag som gymnasieelev arbetade på kliniken för hud- och könssjukdomar. Mina sociologiska studier inledde jag i Franzenia som i dag är ett av stadens daghem. Staden har förändrats enormt, men HUS verksamhet fortsätter starkt. Det är bra att en del saker förändras och andra inte. Studenterna själva står dock för förändring – och det är bra.

Sanna Vesikansa

Skribenten är biträdande borgmästare för social- och hälsovårdssektorn. I HUS var Vesikansa projektforskare, delegationsmedlem och medlem i socialpolitiska sektionen under åren 1994–1997.  

HUS delegationsval är med en välbekant hobbits bevingade ord som en väg man kliver ut på utan att veta vart det bär iväg. Själv blev jag vald till HUS delegation år 2005 och följande år till dåvarande UniCafe Ab:s styrelse. Nu, över tio år senare och efter flera år på annat håll, har jag som HUS Gruppens direktör privilegiet att leda Gruppens restaurang- och hostelverksamhet: UniCafeerna, WELL-caféerna och Hostel Domus Academica. 

Målet vi strävar efter har blivit klarare under årens lopp. När jag kandiderade för delegationen hösten 2005 hade jag en luddig uppfattning av vad HUS Gruppen är. Men för mycket vatten har runnit under för många broar för att jag ska komma ihåg vad jag då hade svarat om någon frågat varför Gruppen finns till.

Nu ska jag sammanfatta Gruppens existens i tre punkter:
1) Vi sköter HUS omfattande fastighetstillgångar, dvs. nästan ett helt kvarter kring Nya studenthuset och en annan fastighetshelhet nära Domus Gaudium.
2) Avkastningen från de ovannämnda tillgångarna inkomstförs till HUS. De pengarna kan studentkåren använda för ändamål den vill främja.
3) Vi bedriver affärsverksamhet och främjar samtidigt HUS mål, till exempel samhälls- och miljöansvar, en bättre stad eller välsmakande och ansvarsfulla studentluncher.

Så vad betyder målen i praktiken för oss i Gruppens arbete? Många saker. Bland annat en ständig strävan efter att bekämpa klimatförändringen. Det gör vi i restaurang- och hostelverksamheten genom att ständigt öka andelen produkter som producerats ansvarsfullt, till exempel ansvarsfullt fångad fisk, ekologisk mat, Rättvis handel-produkter och finländska råvaror. Dessutom planerar vi hur vi kan minska svinnet, minimera transportutsläppen och behandla våra anställda allt mer ansvarsfullt.

I fastighetsverksamheten skapar det nya kvarteret Lyyra som byggs i Hagnäs just en sådan bättre och trevligare stad som HUS tror på och arbetar för. Lyyra blir en internationellt attraktiv mötesplats för forskning och företag i hjärtat av Helsingfors och kommer att locka toppexperter, göra det möjligt för idéer att spridas snabbt och ge upphov till användarorienterade lösningar.

Om jag skulle komprimera syftet med HUS Gruppen i ett par rader skulle de kanske lyda så här: Vårt syfte är att bedriva affärsverksamhet på det sätt som studenterna vid Helsingfors universitet – alltså ni, våra ägare – vill och styr oss. Själv hade jag år 2005 inte trott att jag skulle kunna påverka Gruppens affärsverksamhet så mycket, redan långt innan jag blev anställd där.

Leena Pihlajamäki

Skribenten är HUS Gruppens direktör med ansvar för restaurang- och hostelverksamhet. Hon tillbringade sin ungdom på möten bland annat i olika förtroendeuppdrag inom HUS, men tycker fortfarande att det var värt det. 

 

Amanda Pasanen

De mänskliga rättigheterna är alltför viktiga för att vara beroende av frivillighet. Världsekonomins strukturer uppmuntrar en strävan efter vinst genom lågavlönade jobb i utvecklingsländer och farliga arbetsförhållanden. Därför deltar HUS och HUS Gruppen tillsammans med över 70 andra organisationer, företagsaktörer och fackförbund i företagsansvarsorganisationen Finnwatchs kampanj #Ykkösketjuun. Kampanjen har som mål att en företagsansvarslag som respekterar de mänskliga rättigheterna ska ingå i nästa regeringsprogram.

I HUS Gruppen som ägs av studentkåren har samhällsansvaret redan länge varit den grundläggande princip som styr affärsverksamheten. HUS Gruppen har som mål att vara en föregångare inom samhällsansvar och koncernen främjar aktivt utvecklingen av ansvarsfull affärsverksamhet i Finland. Gruppens UniCafe-restauranger prioriterar finländska och certifierade råvaror och försöker främja en matkultur som bromsar klimatförändringen. UniCafe var den första restaurangkedjan som inkluderade insektsbaserad mat i sitt lunchutbud. Dessutom säljer restaurangerna överbliven mat efter stängning för att minska matsvinnet. I fastighetsverksamheten strävar HUS Gruppen efter anvarsfulla val av hyresgäster och utvecklar genom sina fastighetsplaceringar Helsingfors till en internationell huvudstad för vetenskap och ekonomi.

Det är också viktigt för studenterna att de produkter och tjänster de konsumerar inte är baserade på barnarbetskraft eller tvångsarbete. Konsumenten ska inte behöva gissa om företaget agerat ansvarsfullt eller inte. Helmi Partanen som är aktiv i utvecklingssamarbetsutskottet betonar att studenterna är medvetna konsumenter och i framtiden vill jobba i företag som går i bräschen när det gäller samhällsansvar. De frivilliga i HUS utvecklingssamarbetsutskott ansvarar för kampanjen från studenthåll.

Det var ett enkelt beslut för HUS Gruppen att delta i kampanjen #Ykkösketjuun. HUS Gruppen vill med vd Antti Kerppolas ord vara med och göra de finländska företagen till globala föregångare som inte strävar efter resultat på de svagas bekostnad.

Men vad handlar företagsansvarslagen egentligen om? Frankrike och Schweiz har redan lagar som kräver att företagen beaktar de mänskliga rättigheterna. I praktiken innebär det att företagen måste kartlägga människorättsrisker och förebygga dem i sin verksamhet. Om ett företag inte iakttar denna aktsamhetsskyldighet följer sanktioner. Finland har redan förbundit sig till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, där principen om skälig aktsamhet har definierats. Många finländska företag beaktar redan nu verksamhetens inverkan på de mänskliga rättigheterna, men tyvärr agerar inte alla så. En företagsansvarslag skulle säkerställa att företag inte längre kan uppnå konkurrensfördelar genom att ignorera de mänskliga rättigheterna.

Läs mer om kampanjen: https://ykkosketjuun.fi/sv/

Underteckna uppropet: https://ykkosketjuun.fi/#home_pledge_section_form

Amanda Pasanen
HUS styrelsemedlem med ansvar för HUS Gruppen, stadspåverkan och utvecklingssamarbete 

Yritysvastuu yhteiskuva

En av studentkårens viktigaste uppgifter är att bevaka studenternas intressen, dvs. försvara deras rättigheter och ställning i samhället och vid universitetet. Delegationen har fastställt en strategi och ett policydokument som styr HUS verksamhetsfokus. Strategin styrs av en dröm: världens lyckligaste studenter bygger upp en rättvisare värld.

HUS påverkansarbete utförs särskilt av de fyra sakkunniga och av styrelsemedlemmarna, som valts av delegationen. Vi påverkar på många sätt: genom att träffa beslutsfattare och beredare vid universitetet och i stadens organisationer och genom att formulera utlåtanden och föreslå nya arbetssätt. Förutom att på det här sättet påverka i bakgrunden utnyttjar vi också offentligheten. Till exempel tog styrelsens ordförande Lauri Linna nyligen ställning i Helsingin Sanomat för bevarandet av HRT:s studentrabatt.

Internt inom universitetet ser vi till att studenterna deltar i beslutsfattandet och att studenternas önskemål och behov beaktas i planeringen av undervisningen och utnyttjandet av lokalerna. Vi klarar inte allt ensam på alla universitetets nivåer, och därför sitter flera hundra studentrepresentanter som studentkåren valt i universitetets förvaltning. För dessa studentrepresentanter erbjuder HUS information, utbildning och stöd för att studenternas röst ska höras både i enskilda utbildningsprogram och i universitetets ledning.

Årets kanske synligaste åtgärd hittills har varit Studentsimulatorn, som vi tog fram tillsammans med Aalto-universitetets studentkår. Med simulatorn kan man bland annat testa hur bostadsbidraget påverkas när man har en rumskompis eller hur utmattad en studerande kan bli av att både jobba och studera. I juli gav vi oss ut bland politikerna på Finlandsarenan och fick bland annat statsminister Juha Sipilä att testa på livet i studenternas stöddjungel. Sipilä fick till slut ge bort sin katt för att kunna slutföra studierna. Med hjälp av simulatorn visade vi hur invecklat stödsystemet för studenter är och lyfte upp deras knappa försörjning i den offentliga debatten.

Vi påverkar nationella ärenden som enad front tillsammans med landets andra studentkårer genom Finlands studentkårers förbund. I det kommande riksdagsvalet är en enhetlig studentrörelse en röst som måste tas på allvar. Vårt huvudtema är rättvisan mellan generationerna. Det får inte vara så att beslutsfattarna gör nedskärningar som drabbar unga medan de struntar i framtiden – vare sig det gäller klimatförändringen, välfärden eller pensionerna.

Studentkårens delegation väljs genom val 31.10–7.11. Den nya delegationen får påverka vilka teman HUS ska arbeta för – direkt efter valet ska delegationen fatta beslut om målen och budgeten för nästa år. Även studentkårens strategi ska ses över nästa år. Utnyttja din makt, rösta i delegationsvalet och styr studentkårsskutan enligt dina värden!

Aaro Riitakorpi

Skribenten är studentkårens generalsekreterare Tidigare har han varit HUS sakkunniga för utbildningspolitik och påverkat bland annat universitetets interna penningfördelning.